Bryan Adams hade det förra publikrekordet. Jag undrar om det nu inte flög all världens väg. Att bara skriva att Stortorget var knökfullt, hade varit en underdrift. Det räckte snarare inte till. Människor hängde, klättrade och stod på tå. Längst framme hade vakterna fullt upp med att hjälpa folk som svimmat. Till en början verkade det kaotiskt. Men efter de inledande minuternas tryck, så gick det bättre. Och Stortorget kunde börja gunga i takt med musiken. Så efter ett tag blev det hela en rätt läcker upplevelse. Så mycket människor på en sådan liten plats kunde samsas till slut. Det gjorde att stämningen på torget var högre än någon annan gång. Det var ett grymt tryck, kan man sammanfatta det hela.
Det rådde inte något tvivel om att de flesta hade riktigt roligt på Stortorget. Folk dansade, sjöng, skrek och busvisslade. Däremot är jag mer kluven till om det faktiskt var en bra show. Lady Gaga studsade in i sina fantasifulla kreationer till kläder. Dansar, sjunger och ger en positiv energikick. Men vad hennes dansare gör där gör mig mer förbryllad än underhållen. Så det handlade det om en scenshow som var rätt ordinär. Jag hade nog väntat mig lite mer kreativitet i koreografin och i framträdandet i stort.
Jag tänker vara ärlig. Lady Gagas låtar handlar om ren pop som fått en kostym som täcker de flesta dansgolv i alla länder. I hennes fall så rör det sig inte om några större kompositioner. Utan har för det mesta en musikalisk krok som ska fastna hos lyssnaren och en charmig rytm. Själv har jag hamnat mer åt househållet, men kan nog uppskatta en dansdänga eller två.
Men Gagas musik är lite som dansgenrens svar på schlager.  Musiken är lite för kommersiell för att jag ska kunna känna något. Det är roligt att dansa, men vill man bli emotionellt berörd, är inte Lady Gaga en artist att vända sig till.  Det gör att jag finner musiken rätt opersonlig. Det första stora jublet från publiken kommer och när hon drog i gång sin "Just dance", som i sig är en trallvänlig discodänga. Men inte så mycket mer.
Mot slutet som rullades ett bubbelpiano in. Efter kom Lady Gaga in i en bubbelkostym. Performance art, kallas det också. Även om det inte var så mycket av den varan. Hon har en personlighet. Hon slog i bland knut på sig själv. Men så mycket performance art, var det inte.
Då kom också ett avbrott i showen. Hon körde "Brown eyes" ensam med pianot. Hon körde en tio minuter lång "Pokerface" ensam. Folk runt omkring mig började undra vad hon höll på med. Ett rätt vanligt knep som artister använder sig av för att få publiken att rejält röja loss när låten satte i gång på riktigt. Vilket också hände. Det gjorde också att konserten fick sitt mäktiga slut.
Så det går inte att vara helt oberörd inför Lady Gagas charm. Hon har publiken i sin hand och hon vårdade dem ömt. Hon gav det folket ville ha. Och hon förvandlade Stortorget till ett gungade discogolv. Det var mäktigt att se. Det var mäktigt att vara där.

Stefan Herdell