Hon drabbas hårt av de nya sjukförsäkringsreglerna
Vardagen för Carola är hela tiden en kamp. Hon lever med ständig smärta, kryddad med kränkningar och raserad ekonomi. Hon är frisk, enligt försäkringskassan, nej, sjuk enligt arbetsförmedlingen.
– Hade jag inte barn och vore jag inte så stark så hade jag tagit livet av mig.
Relaterat
Artikelbilder
Carola har papper på att hon är för sjuk för att kunna arbeta och Arbetsförmedlingen gör samma bedömning. Men Försäkringskassan tycker annorlunda.Foto: Evy-Ann Mattsson
Carola* levde ett tämligen normalt liv fram till år 1997, då hon skadades svårt i en bilolycka. Efter detta hade hon ständig värk i axeln, domningar i ansiktet och synrubbningar, men läkarna hittade ingen orsak till detta. Hon arbetade vid denna tid inom åldringsvården, ett arbete som hon innehaft i tjugotre år. Problemen tilltog drastiskt år 2000 när hon födde ett barn.
– Jag fick en fruktansvärd smärta i hela kroppen och kunde inte ens lyfta mitt barn upp på skötbordet. Men jag trodde att det var normalt efter en förlossning.
Ett år passerade. Värken höll i sig, och Carola kunde fortfarande inte lyfta och sköta sitt barn. Räddningen var Carolas föräldrar som mer eller mindre flyttade hem till henne och hjälpte till med barnet. Till slut upptäckte en läkare att axeln var krossad och att hon dessutom drabbats av mjukdelsreumatism. Hon hade redan tidigare en kotförskjutning i ryggen, efter att ha lyft illa sig i jobbet.
Trots att skadan i axeln nu var dokumenterad så dröjde det ända tills 2004 innan den opererades. Efter två års sjukskrivningar, besök hos ett otal läkare, operationer, medicinering med irriterad tjocktarm som följd, infektioner och sjukhusvistelser, så blev Carola år 2006 beviljad sjukersättning. Sjukersättningen var dock tidsbegränsad och förlängdes med jämna mellanrum. Varken arbetsgivare eller arbetskamrater hörde av sig.
– Under alla dessa år så har ingen frågat efter mig, om hur jag har det eller hur jag mår. Jag har levt i de bortglömdas land.
När de nya sjukersättningsreglerna infördes, blev Carola intressant igen, i alla fall hos Försäkringskassan. Trots att deras egen beställda utredning visade att Carola inte har någon arbetsförmåga så drogs hennes sjukersättning in och hon hänvisades till arbetsförmedlingen. Handläggaren där såg till att hon kom ut i arbetspraktik - på sitt gamla jobb!
– Det kändes oerhört kränkande. Jag som jobbat där i 23 år, nu skulle jag stå bredvid och titta på när de andra bäddade. Det enda jag kunde göra var att hjälpa någon att måla naglarna, eller kamma håret.
Arbetsförmedlingen har senare kommit fram till att det inte finns något arbete som Carola skulle kunna klara av med sin sjukdomsbild, utan har skickat en förfrågan till socialförvaltningen inom kommunen att ta över ärendet, för handläggaren på försäkringskassan bedömer fortfarande att Carola är arbetsför.
– Förr kunde man märka lite empati hos handläggarna på försäkringskassan, säger Carola. Men nu finns det inget av den holistiska människosyn som man pratar om. Allting bedöms stenhårt efter lagar och paragrafer.
Carola är en stark kvinna, som ännu inte är slagen. Hon överklagar nu försäkringskassans beslut.
*Carola är ett fingerat namn.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 8 jun 2010 02:19 Rättvisetörstande Realist (Ej registrerad)
Det här börjar bli ohållbart. Det är ingen konst för en som aldrig har varit svårt sjuk att sitta och fantisera ihop en annan persons arbetsförmåga.
- Du var ju på affären igår, då måste du väl kunna jobba?
COOP here I come!
- Du städade ju lägenheten i förra veckan, då måste du väl kunna jobba?
Satsa på RUT-avdraget och starta eget vetja!
- Du steg ju upp i morse och bäddade sängen, då måste du väl kunna jobba?
Hotellbranschen nästa!
Men den logiken finns det ingen som har rätt att vara sjukskriven överhuvudtaget. Det går ju alltid att fantisera ihop ett jobb som skulle kunna funka, skitsamma att det inte existerar i verkligheten.
Det blir individens problem... huvudsaken att f-kassan slipper betala.
Det får vara nog med sådana här fasoner nu, ni vet jävlar i mig inte vad det vill säga att släpa sig upp på morgonen utan att ens ha fått sova en hel timme p.g.a. värk.
Skrivet 8 jun 2010 12:55 Ninni (Ej registrerad)
Håller med dig till 100%...
...just det där om "Du gjorde ju det...så då kan du väl det!" är så oerhört vanligt - och det finns både hos mannen på gatan och hos myndighetspersoner!
Det är så oerhört orättvist för ingen annan än den det gäller vet hur jobbigt det var att göra det där...hur mycket kraft det krävde...och hur mycket det påverkade tiden efteråt.
Den sjuke kanske kämpade mycket för att kunna göra det och därefter blev liggande i två dagar - och då är det ganska lätt att räkna ut att det inte skulle gå att ha det som arbete!
Skrivet 13 jun 2010 21:17 Rättvisetörstande Realist (Ej registrerad)
Ja Ninni, jag brukar få höra att "jag som har tid att kommentera så många artiklar väl måste kunna jobba".
Den logiken går att anpassa till vilken sjukdomsbild som helst, bara man tar sig ur sängen på morgonen har man en arbetsförmåga.
Svarar man i telefon när det ringer, kan man jobba på ett callcenter. Sköter man sin hygien, kan man jobba inom hemtjänsten.
Tar man bilen till apoteket, kan man jobba som chaufför.
Argumentationen är skräddarsydd för att det inte ska gå att värja sig mot den, och för att de tilltalar en allt större och allt mer cynisk grupp svenskar, som INTE vill avstå sitt nyförvärvade tillskott i plånboken.
Inte ens att man talar om att skatten går till deras egen trygghet, att deras hälsa och anställning inte går att ta för givet gör någon skillnad. Det drabbar inte dom, resonerar de.
Detta är en försvarsmekanism, men när det väl har gått åt pipan hjälper inga självbedrägerier, och inte myndigheterna heller för det har man valt bort med sin röst på höger