Kvinnor vill ha ”egna rum” inte fysisk träning
Att få i en hjärtinfarkt gör människan medveten om den egna dödligheten. Det leder ofta till reaktioner i form av oro, rädsla, ångest och depression.
Relaterat
Artikelbilder
Kvinnor vill ha ”egna rum” där de kan prata med andra kvinnor om sina upplevelser och känslor efter en hjärtinfarkt. Det skriver Christian Olars i en C-uppsats där han studerat hjärtsjuka i Östersund.Foto: Privat
Det konstaterar Christian Olars, som studerat vid Mittuniversitetet i Östersund, i sin C-uppsats med titeln Smärta i själ och hjärta: En kvalitativ studie om individers upplevelser i samband med en hjärtinfarkt ur ett psykosocialt perspektiv.
”Flera har upplevt hjärtinfarkten som en överhängande fara mot den fortsatta existensen och funktionsförmågan, vilket har satt djupa spår och påverkar det fortsatta livet och det psykosociala välmåendet”, skriver han.
Vidare upplevs hemkomsten från sjukhuset som en besvärlig period.
”Att komma hem från den trygghet som sjukhusvistelsen innebar, och att leva med konsekvenserna av sjukdomen, resulterade i rädsla och oro inför framtiden”.
Christian Olars menar att en hjärtinfarkt inte enbart ska behandlas rent medicinskt. Han beskriver kvinnliga hjärtinfarktpatienters behov av egna rum, där de får möjlighet att prata och dela upplevelser och känslor med varandra.
Männen däremot vill i stället ha den fysiska träningen och rehabiliteringen, alltså det som hälso- och sjukvården erbjuder i dag. Det visar att rehabiliteringsprogrammen som erbjuds först och främst är anpassade till männen och därmed inte tillgodoser de psykiska aspekter som många kvinnor frågar efter.
”Samtidigt synliggörs återigen de traditionella könsrollerna och dess betydelse för att bemästra olika livssituationer”, skriver han.
Christian Olars har intervjuat nio män och fyra kvinnor som drabbats av hjärtinfarkt. Namnen har han fått av Hjärt- och lungsjukas förening i Östersund.
Han har fokuserat på de psykosociala aspekterna, eftersom en hjärtinfarkt ofta får psykosociala konsekvenser. Depressiva symtom och depressioner är vanligt förekommande, och han betonar att en hjärtinfarkt även är en ”infarkt i personligheten”.
De personer han har intervjuat beskriver hjärtinfarkten som ett trauma och en chockartad upplevelse, eftersom insjuknandet för de flesta ”kom överraskande och hade ett dramatiskt händelseförlopp”.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 8 mar 2010 00:53 Sven (Ej registrerad)
Eftersom det är fysisk aktivitet som skyddar mot hjärtinfarkt både primärt och sekundärt är det väl det som hälsovården ska bistå med. Om majoriteten kvinnor inte vill ta ansvar för sin hälsa utan hellre prata om den ska de få göra det. Men varför ställa dessa delar mot varandra då de optimalt kompletterar varandra?
Varför också dra slutsatsen att sjuk- och hälsovården är anpassade till männen? Det är inte sant, sjuk- och hälsovården är anpassade till diagnosen! Om sedan kvinnor inte vill ha den hjälp som finns är det väl inte vårdens fel? Prat och diskussion är inte förebyggande eller avhjälpande för dessa fysiska besvär. Grundproblematiken försvinner inte genom samtal, det måste till mer. Detta är urtypen för dålig genusanpassning. Man skulle lika gärna kunna vända på det och skriva att männen bryr sig mer om sin hälsa och följer den vetenskap som ger bästa hjälpen medan kvinnor inte tar ansvar för sin hälsa.
Skrivet 8 mar 2010 11:33 christian (Ej registrerad)
Sven, jag tycker att du har en mycket förenklad syn på den komplexa problematik som en hjärtinfarkt medför. Att drabbas av en hjärtinfarkt synliggör den egna dödligheten och resulterar ofta i en vidsträckt psykosocial problematik. Då undrar jag hur du Sven tänker när du skriver att " Prat och diskussion är inte förebyggande eller avhjälpande för dessa fysiska besvär. Grundproblematiken försvinner inte genom samtal, det måste till mer." Både i min studie och i tidigare forskning i ämnet så framkommer det att svensk hälso- och sjukvård tenderar att huvudsakligen fokusera på de rent medicinska behandlingsmetoderna, vilket bidrar till att de psykosociala aspekterna försummas. Cirka 25 procent av de som söker vård har enbart psykosociala problem, och 35 procent har kombinerade fysiska och psykosociala problem. Med andra ord har sex av tio patienter sådana problem som inte enbart kan lindras eller avhjälpas med hjälp av rent medicinska behandlingsmetoder.
Skrivet 8 mar 2010 11:38 christian (Ej registrerad)
Jag håller dock med Sven om att " Men varför ställa dessa delar mot varandra då de optimalt kompletterar varandra?" Vilket jag också skriver i min uppsats. Men som det ser ut i dagsläget tenderar svensk hälso- och sjukvård att huvudsakligen fokusera på de fysiska beståndsdelarna. En symtominriktad sjukvård och ett synsätt som alltför mycket uppmärksammar människor i delar missar helheten, och helheten är mycket mer än summan av delarna. Hälsa är mer än ett tillstånd. I hälsa inbegrips tankar,känslor och handlingar, men också biologiska aspekter. Som sagt jag tycker att du Sven förenklar problematiken, och tyvärr är det nog många som tänker som du. Den fysiska träningen är viktig, det håller jag med dig om. Men en hjärtinfarkt är mer än ett fysiskt tillstånd. Den är också en infarkt mot personligheten och det psykiska välmåendet, och resulterar följaktligen i en smärta, både i själ och hjärta.
Skrivet 9 mar 2010 18:27 Sven (Ej registrerad)
Forts...
Att du sedan skriver att 6 av 10 inte kan hjälpas genom endast medicinska metoder är en förenkling och övertro på den psykosociala teorin. Visst de sekundära besvären är allvarliga, men fortfarande sekundära. Ta bort orsaken till problemen så kommer den inneboende styrkan hos många att läka de psykiska såren som är följden av den fysiska problematiken. Vad man vill ha är inte alltid vad man behöver.
Vill du röka och prata om din infarkt eller vill du ha hjälp att sluta röka efter din infarkt? 100% av de som drabbas av infarkt behöver inte psykologisk hjälp men 100% av de som drabbas av infarkt behöver medicinsk hjälp. Var ska tyngdpunkten på vården läggas? Slutligen ber jag dig överväga ditt uttryck "infarkt i personligheten. Titta på definitionen av infarkt så ser du ditt misstag. Jag tror du är så färgad av de psykosociala teorierna och dina handledare att du inte kommer att förändra ditt tankesätt men det var intressant att diskutera med dig.
Skrivet 9 mar 2010 20:18 Sven (Ej registrerad)
Jaha! Så försvann den första delen av mitt inlägg... Surt!
Nåja. Den viktigaste delen var i alla fall att jag uppskattar att du Christian svarar här. Mitt förtydligande på det uttryck du ifrågasatte var i korthet att hjärtinfarkt är en fysisk sjukdom av fysiska orsaker som, rökning, diabetes, övervikt, stress, arv mm. De psykosociala besvär som kommer av att ha drabbats av dessa fysiska besvär är sekundära i orsak. Ingen hjärtinfarkt, inga psykosociala besvär efter en infarkt. Eller hur?
Därför måste man primärt arbeta med att minska riskerna för att i möjligaste mån förhindra att infarkt uppkommer, även att minska risken för återfall. Sekundärt får man ta hand om de följdbesvär som kan uppkomma. Dessutom är 4 kvinnor en alldeles för liten population för att de ska uttrycka en homogen grupps åsikter. Din (vad jag tror) kvalitativa studie kan bara appliceras på dessa individer i denna tidpunkt och geografiska lokalisation. Forts... Hoppas denna kommer med nu!
Skrivet 10 mar 2010 10:52 christian (Ej registrerad)
Sven. Till att börja med vill jag klargöra att syftet med min studie p.g.a. den begränsade tidsramen var att exemplifiera och inte att generalisera, så din kritik gällande urvalets storlek är befogad. Samtidigt så tror jag att studiens resultat till viss del kan användas för att synliggöra en problematik. Dessutom har jag funnit att studiens resultat till stora delar överensstämmer med tidigare forskning (till vilken jag hänvisar i min studie). Visst kan det vara så att jag är färgad av de psykosociala teorierna. Samtidigt har jag under en termin (15 veckor) praktiserat som kurator på hjärtintensiven på Östersunds sjukhus och jag har därmed också på egen hand upplevt hur de nya och mer effektiva medicinska behandlingsmetoder tillsammans med kraven på effektivisering och ekonomiska besparingar har resulterat i allt kortare vårdtider vilket bidrar till en ökad psykosocial problematik vilket i sin tur utgör en oberoende risk för återinsjuknande och mortalitet i hjärtsjukdom.