Fler misstänkta fall av vanvård
En 96-årig man blev bortglömd under en hel dag. Nu kan LT avslöja att det inte är första gången äldreboendet har glömt de äldre. I maj förra året hittades en 89-årig kvinna i sin säng på äldreboendet med avföring upp till nacken.
– Jag blev så ledsen och så arg att hon fick ligga i denna stank.
Relaterat
Det berättar den anhöriga som fann sin faster, som fortfarande låg kvar i sängen, klockan 10.30-tiden in solig majdag 2010.
– Vi den tiden tänkte jag att min faster skulle ha ätit frukost, kanske fått lite kaffe och skulle vara pigg.
Den anhöriga berättar hur hon kom in i dagrummet på äldreboendet Solbacka i Föllinge och att det var alldeles tomt.
– Det var så tyst och det fanns ingen pensionär där. Två personal fanns i köket.
Hon knackade på hos sin faster och ryggade tillbaka av odören som slog mot henne när hon öppnade dörren.
Där på sängen i rummet låg den äldre kvinnan med avföring upp till nacken och helt nedkissad.
– Jag blev så ledsen och så arg att hon fick ligga i denna stank.
En personal passerade ute i korridoren som uppmärksammades om situationen i rummet.
– De skyllde på att hon var så aggressiv och jag blev nästan utskälld för att jag brydde mig.
Den anhöriga gick raka vägen till chefen på Solbacka där hon genast ifrågasattes; om det verkligen stämde att den äldre kvinnan låg i sin egen avföring.
– Hon följde med mig till rummet och fick se det med egna ögon.
I det läget kallades personal till rummet och den anhöriga följde med till chefskontoret där en anmälan skrevs.
Under de närmaste veckorna därefter besökte hon sin faster flera gånger och kallar besöken ”stickprov”.
– Jag ville veta hur de skötte henne. Och jag tyckte de gjorde det ganska bra sedan. Hon var uppe när jag kom och var fin, även om hon ofta fick gå i samma fläckiga kläder i en vecka i sträck.
Hon tycker för övrigt att det känns oroande att det är engagerade anhöriga som avgör om de äldre blir ompysslade eller inte.
– Jag har bara en känsla av att det är många som inte har så många anhöriga som bryr sig och att de då inte blir lika väl omhändertagna.
Dessutom känns det lika oroande, påpekar hon, att personalen känner sig otillräckliga och är rädda för repressalier om cheferna får veta att de pratat med anhöriga om hur illa de äldre har i vissa fall.
– De vågar inte säga något eftersom de är rädda att bli av med jobbet. De har ringt mig och sagt att jag inte ska namnge dem.
• Hur mår din faster i dag?
– Hon är förvirrad med får ganska bra vård i dag. Jag vet att min faster kan vara jobbig, men hon måste få en värdig vård för det.
