Höga klackar, närhet och en sparktur
I argentinsk tango är det närhet och fokus på varandra som är nummer ett berättar Bertil Eriksson, festivalgeneral. Det är föreningen Tangojamt som står för arrangemanget.
På dagtid hålls kurser och på kvällarna är det Milonga, en festlig danstillställning, som gäller. Tangofestivalen med vintertema arrangeras för 16:e gången.
Sven Eriksson från Sollefteå är med på kursen, tidigare år har han bara kommit under kvällstid för att delta i danserna. Han har dansat tango i sex-sju år.
Historien om hur han började är lång men han berättar den korta varianten om hur en tangodansade man från Uruguay hamnade i Sollefteå och fick Sven Eriksson att börja dansa.
– Han var röntgensjuksköterska. Det var också min fru också och de jobbade tillsammans. Han tvingades fly till Argentina och sedan till Chile, säger Sven Eriksson.
Där var det militärkupp och mannen höll på att bli avrättad. Han lyckades i stället ta sig till Sverige och till Sollefteå. Mannen från Uruguay ville dansa tango. Så blev det, och Sven Eriksson hakade på.
Ute på dansgolvet börjar de blåsa upp ballonger. Paren klämmer sedan ihop ballongen mellan sig och dansar vidare. Det är en av övningarna som tangopedagogerna Paul Utter och Maria Ingstad, från Malmö, har med i kursen.
Flera av övningarna går ut på att paren ska bli samspelta, fånga känslan och ”kompa” bra ihop. Ballongen får inte tryckas i hop för hårt, då vet alla vad som händer, den får inte heller hållas så löst att det ramlar bort.
Ute i foajén kommer Ann-Charlotte Kronström, från Sundbyberg, in med rosiga kinder. Hon är en av stamgästerna under vinterfestivalen.
– Jag har varit ute på en 40 minuter lång sparktur och fotograferat Oviksfjällen. Det är faktiskt väldigt bra tangoträning att åka spark, säger hon.
Balansträning är ett exempel.















































