Tydligt budskap i urandemonstration
Relaterat
Bildextra
– Uran i Jämtland, nej tack!
Budskapet var tydligt när ett hundratal personer i går demonstrerade mot prospektering och brytning av uran.
– Det finns ingen framtid i Jämtland om det anläggs en gruva här, säger Monica Persson, en av dem som deltog i demonstrationen i Oviken i går.
– Projekteringsbolagen vill att allting ska gå så smidigt som möjligt, så är vi bara tillräckligt bevärliga och visar vad vi tycker tror jag att vi kan slippa brytning, tillägger en man i demonstrationståget.
Innan tåget marscherade från Orrgården i Oviken mot Vikdrolet lyssnade deltagarna på ett föredrag av geologen Olov Holmstrand, som redogjorde vad en urangruva i Ovikenområdet skulle innebära för bygden.
– Även om man skulle lägga tillbaka avfallet efter brytningen i själva gruvan skulle markytan höjas med 57 meter, säger han.
Men en eventuell gruva skulle också kunna innebära en stor miljöpåverkan i hela Jämtland – inte bara i de områden där uranet bryts.
– Det finns en stor risk för att rester från avfallet skulle förorena hela Storsjön, säger Olov Holmstrand.
På plats i Orrgården fanns också skådespelaren och kulturpersonligheten Mikael Rahm som läste egenskrivna texter på temat uranbrytning. Även representanter från Nianfors, som har erfarenhet från arbeta för att stoppa uranbrytning, var med på mötet.
– Det finns mycket kraft här, om ni arbetar tillsammans kommer ni att lyckas stoppa planerna på uranbrytning, var Nianfors-representanten Karl-Gunnar Karlssons budskap.
Och att arbeta tillsammans är precis vad ortsborna tänker göra. Efter demonstrationen samlades en stor del av åhörarna i Orrgården igen för att diskutera hur de ska fortsätta kampen för att projekteringen och borrningen efter uran ska stoppas. Resultatet blev att grunderna för en ny förening lades.
– Vi har bildat en interimstyrelse. Nu ska vi värva medlemmar, arbeta fram stadgar och kalla till ett första årsmöte, säger Diana Fernlund, en av de drivande i arbetet mot uranet och en av styrelsemedlemmarna i den tillfälliga styrelsen.
– Jag tror att det här kommer att bli jättebra. Vi har allt att vinna, ingenting att förlora på det här.
Föreningens syfte är att värna miljön i hela Storsjöbygden.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 20 apr 2009 07:12 Bertil (Ej registrerad)
Om man tycker att en gruva mtt i byn förstör miljö och platsen där man bor är protesterna förståeliga. Men troligen skulle de flesta vara glada om det var guld som skulle brytas. Sanningen är den att det är uranbrytningen som är problemet för många människor. En del är motståndare till kärnkraft och protesterar därför. Men sen sprids ju detta att det skulle vara farligt med uranet (Ex Mona Sahlin som i TV påstod att uran var oerhört farligt) och det är helt fel. Uranbrytning är precis lika farlig eller ofarlig som brytning av järnmalm. Att fransmännen släppte ut svavelsyra i vattendrag en gång i tiden efter urlakning av uran betyder inte att uranet är farligt. Färdigt bränsle till kärnkraftverk hanteras utan skyddskläder, så ofarligt är vanligt uran!
Svar:
Frågan skall inte ses i perspektiv O-viken, uranet där är inte mycket i sammanhanget, det räcker inte länge för de urananvändande nationerna. Frågan gäller Sveriges förhållning till uranbrytning och vilken framtid vi vill ha. Vart behöver vi bo i famtiden. Hur skall vi försörja oss. Vi tillåter att leta uran i närhet av befolkningstäta områden för framtida utvinning. Detta är helt orimligt då minsta misstag kan innebär att det kan bli helt otjänligt att bo och försörja sig där. Vi måste tänka långsiktigt. Det måste in en kontroll och bedömning i detta innan det tillåts mineralundersökningar. Prospekteringsbolagen sätter nu upp villkoren och ger oss förutsättningarna som vi skall rätta oss efter, och som vi skall förlika oss med, vare sig vi vill det eller inte. Tillslut blir det sanningen för oss, den sanning som globala vinstgiriga bolag uttalat och som kan ändra våra livsbetingelser för alltid. Det måste vara fel ingång i diskussionerna och hur vi skall bedöma rimligheten kring detta
Skrivet 20 apr 2009 21:59 Håkan Olsson (Ej registrerad)
Bertil, det handlar nog inte bara om primitiv uranskräck. Oavsett om man vill plocka ut andra tungmetaller -kanske också guld?- handlar den tilltänkta processen om att bryta och finfördela berg- alunskiffer- med en sammansättning som är mycket problematisk, lösa ut de substanser man vill åt och lägga resterna i deponier, högar och dammar.
Det stora problemet är inte uranet (om vi nu bortser från de problem som följer efter användningen i kärnreaktorer eller kärnvapen) Det problem man skapar på plats är att en rad giftiga ämnen frigörs som under all överskådlig framtid kommer att läcka ut i omgivande luft, mark och vatten.
Vi bor på ett område med en berggrund som i sig är en miljöbomb. Det bästa sättet att desarmera bomben är att låta den ligga lugnt och stilla som den gjort i miljoner år. Då kan människor fortsätta leva ett gott liv här i tusen år.
Skrivet 21 apr 2009 08:23 Olaus (Ej registrerad)
Jag tycker, det är för tidigt att måla fan på väggen.
Gruvbrytning i dagbrott är en klart riskabel verksamhet med omfattande avfallsproblem. Hanteringen av vattnet är avgörande. Men låt oss lugnt se, hur kanadensarna tänker lösa dessa problem. Svenska miljöbalken är ungefär lika sträng som motsvarande lagar i Kanada och Australien, där uranbrytning faktiskt tillåts.
Under det här året gör prospekteringsföretaget en studie av hur miljöfrågorna ska lösas, hur industriprocessen bör se ut, och hur lönsamheten blir i olika alternativ. Resultatet bör föreligga på senhösten.
Lappland Goldminers har nyligen fått miljötillstånd för kanske Europas största guldgruva i Fäboliden 4 mil väster om Lycksele. Tillståndet omfattar bl a anrikningsverk och avfallsdamm. Det bör då vara möjligt att även få miljötillstånd för uranbrytning, eftersom samma lagverk gäller, och verksamheten inte anses farligare.
Vi får räkna med många överklagningar, så ärendet tar säkert 10 år.
Och konjunkturen måste vända.
Skrivet 21 apr 2009 14:58 Håkan Olsson (Ej registrerad)
Olaus:
Jag och många med mig kommer att göra vad vi kan för att så fort som möjligt få politiska beslut som gör det uteslutet att omvandla bygden till dagbrott.
All produktion medför miljöpåverkan, men i det här fallet är priset för högt. Gruvan i Fäboliden kommer naturligtvis också att orsaka problem, trots ett jämförelsevis ganska beskedligt berg. Den alunskiffer vi har att göra med här har så vitt jag förstår egenskaper av helt andra dimensioner i form av radioaktivitet och olika tungmetaller.
Blotta hotet om storskaliga dagbrott riskerar att lägga en död hand över området. Vem vågar investera i de gröna näringarna eller en turism som bygger på ren miljö och orörd natur? Vem vill etablera sig och se sina barn växa upp i ett område som kommer att utsättas för en ständigt ökande förorening av vatten och mark?
Fan är redan tydligt porträtterad på väggen. Du försöker få Honom att se rätt trivsam ut, men Han bör snarast bort från bilden av Storsjöbygden. Inte väntar vi 10 år.
Skrivet 22 apr 2009 11:27 Olaus (Ej registrerad)
Håkan Olsson.
Jag tycker, att man bör vara nyfiken och inte öppet fientlig, tills man vet mer. Erfarenheten världen runt är, att inga är så positiva till uranhantering som de som lever mitt uppe i den. Det gäller även uranbrytning, i vart fall i Kanada.
Se på Oskarshams och Forsmarks befolkningar som gärna ser en djupförvaring av kärnbränsle i sitt närområde.
Uranet i Bergs kommun har så låg halt, att det krävs fördubblade priser mot dagens för lönsamhet. Å andra sidan är riskerna att dra på arbetarna för höga doser små och kontrollerbara. Man slipper fjärrkontrollerad maskinutrustning vilket sänker kostnaderna, särskilt som öppna dagbrott kan tillämpas.
Och än en gång, uranet utgör bara en mindre del av nyttigheterna.
Skifferlagren i Oviken är i huvudsak sammanhängande. Det gör att öppna dagbrott efter hand kan fyllas med restinnehållet från nästa gruva och marken återställas för skogsproduktion.
Dock tycker jag, att en plats uppe i kalhyggena borde ha valts som första gruva.