Nytt implantat har injicerats i Göstas mage
Gösta Olofsson från Svenstavik är en av alla de omkring 9 000 svenska män som förra året fick beskedet prostatacancer.
Tyvärr kommer hans liv inte att kunna räddas. När cancern upptäcktes hade metastaser redan hunnit få fäste i hans skelett och det konstaterades snart att ingen medicinsk behandling hjälper mot den dödliga sjukdomen.
LT har en tid rapporterat om Göstas vardag, hans kontakter med sjukvården och tankarna kring liv och död. I dag berättar vi om den hormonbehandling som Gösta får genomgå var tredje månad.
Relaterat
Artikelbilder
I går fick Gösta Olofsson ett hormonimplantat. Karin Berg på hälsocentralen i Svenstavik injicerar preparaten i hans buk. Foto: Sandra HögmanFoto: Sandra Högman
Distriktssköterskan Karin Berg förbereder hormonbehandlingen medan Gösta tar plats på britsen. Foto: Sandra HögmanFoto: Sandra Högman
Hormonimplantatet är en gånger en centimeter och injiceras via en tjock kanyl.Foto: Sandra Högman
För drygt en månad sedan avbröt läkarna delar av Gösta Olofssons medicinska behandling. Det dropp som han fått var tredje vecka och som syftade till att göra hans skelett starkare hade blivit verkningslöst och stoppades.
Den andra delen av den medicinska behandlingen genomgår Gösta Olofsson fortfarande. Med tre månaders mellanrum får han ett hormonimplantat injicerat i kroppen via en kanyl.
Det en gånger en centimeter stora implantatet verkar genom att slå ut det manliga hormonet testosteron, som både prostatatumörer och metastaser behöver för att växa.
I går var det dags för en ny dos. Vilken gång i ordningen det är vet Gösta inte säkert.
– Jag tror att det är sjätte, men det kan vara den sjunde också. Jag har tappat räkningen, konstaterar han efter att ha adderat antalet behandlingstillfällen på fingrarna.
Innan Gösta Olofsson får lägga sig på britsen på Svenstaviks hälsocentral, dra upp skjortan och låta distriktssköterskan Karin Berg föra in implantatet får han själva gå in på apoteket för att hämta ut läkemedlet som ska sprutas in i hans kropp.
– Det är ett märkligt system att jag själv ska hämta preparatet, men eftersom jag ändå ska hämta andra mediciner går det väl bra, säger han.
Innan det är dags för nålen erbjuds Gösta bedövningsplåster, men han avböjer.
– Det har ju gått bra utan tidigare. Då gör det säkert det den här gången också, säger han.
Men efteråt verkar det som om han ångrar att han sa nej till bedövningen. Själva injektionen går fort, men det syns väl på Gösta Olofssons ansiktsuttryck hur obehagligt han tycker att de sekunderna är.
– Så här ont har det inte gjort de andra gångerna. Det kändes som en stor kniv stacks in i magen, berättar han efteråt.
Eftersom smärtorna var mycket starkare den här gången jämfört med tidigare behandlingar känner Karin Berg på Göstas mage för att se att allting är som det ska.
När det är konstaterat att behandlingen gått som den ska får Gösta åka hem. I dag ska han tillbaka till hälsocentralen för att samtala med sin läkare och undersöka varför han fått allt svårare att andas.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 27 aug 2010 09:43 Marianne i Varberg (Ej registrerad)
Läser Göstas dagbok varje dag.En klok o insiktsfull man.Vilket äventyr som "vi" har fått vara med om - att få kontakt med sin dotter.
Därtill dotterns mor.Som en saga! Jag önskar Gösta ALLT GOTT!
VILKEN KÄMPE!