”Vid Anna-Marias grav infinner sig ett lugn i hela kroppen”
LT kommer en tid att följa Göstas vardag, hans medicinering och kampen mot den dödliga sjukdomen.
Relaterat
Artikelbilder
I morgon kommer tusentals svenskar att besöka någon av landets kyrkogårdar för att smycka sina anhörigas gravar, tända ljus och skänka dem en extra tanke. Redan i går besökte Gösta Olofsson sin fästmös grav i Hoverberg, om orken räcker till kommer han även att åka dit i morgon, på Alla helgons dag. Foto: Sandra HögmanFoto: Sandra Högman
I morgon kommer tusentals svenskar traditionsenligt att besöka landets kyrkogårdar för att smycka sina anhörigas gravar, tända ljus och skänka dem en extra tanke. Om orken räcker till kommer Gösta Olofsson, som är döende i cancer, att besöka kyrkogården i Hoverberg där hans sambo vilar.
– Det är en fridfull plats, det infinner sig ett lugn i hela kroppen när jag besöker Anna-Marias gravplats, säger Gösta Olofsson.
– Om jag inte har tillräckligt med kraft tar jag besöket en annan dag. För mig är inte det viktigaste att jag är där just på Alla helgons dag, fortsätter han.
Gösta och hans sambo blev ett par 1999, de träffades på bingo och Gösta blev snabbt förtjust i hennes personlighet och godhet.
– Vi var som ler och långhalm. Där den ena var, var också den andra, berättar Gösta.
I december 2003 fick Göstas sambo diagnosen lungcancer, och drygt fyra månader senare förlorade hon kampen mot cancern.
Fem år senare, i januari i år, fick även Gösta Olofsson cancerbesked. Hans prostatacancer är så långt gången att Göstas liv inte går att rädda.
Men Gösta har inte gett upp livsgnistan. Som LT tidigare har berättat har han en blogg där han berättar öppet om sin dagliga situation. I de kommentarer som hans läsare skriver hittar han ork och lust att fortsätta kämpa.
Men det är ändå hans sambo som är hans stora stöd – trots att det är fem år sedan hon avled.
– Hon finns med mig varje dag. Hennes bild står vid sängen. Jag hälsar alltid god natt och god morgon till henne.
Gösta är inte rädd för döden, och han hoppas och tror att det ska finnas någonting efter jordelivet. Men vad det är eller hur det ser ut där vet han inte.
– Varför skulle vi annars tvingas kämpa ett helt liv – om allt ändå bara tog slut i och med döden?
Senaste kommentarerna:
Skrivet 30 okt 2009 07:51 Barbro Göteborg (Ej registrerad)
Jag läser Göstas Dagbok varje dag och jag förundras hur stark han är som orkar skriva om sin situation varje dag, när jag såg klippet från tv med Gösta då blev han mer levande, jag lider otroligt med honom vet ju av erfarenhet hur dåligt man kan må lite då o då, min make fick ju först lungcancer, operation, sen prostatan, sen gick det vidare till levern, han va lika som Gösta är väldigt stark, (han kom ju från Norrland oxå). Kram på dig Gösta
Ni på tidningen måste sätta ut länken om att vi kräver PSA prov till alla män. http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=3865
Skrivet 7 nov 2009 01:39 j@nne (Ej registrerad)
gösta är den starkaste och klokaste människa jag träffat. kan tilläggas att jag jobbat inom sociala och sjukvårdsektorn i hela mitt liv.
hoppas jag kan finna det lugnet och styrkan då det är dax att
avsluta. skall minnas dej på vägen dit och under de timmar då jag kämpar med livets sista andetag. kram på dej för att du finns nu.
j@nne i höllviken