– Ibland blir det fem tagningar, ibland dubbelt så många. Allt måste stämma, säger Petra Lindgren, också hon assistent.

Det är en kylig kväll och alla inblandade väntar på att få direktiv. Många gör, trots sina tjocka täckjackor, åkerbrasor. Inne i huset finns skådespelarna och regissören Bent Hamer. Hur vill han ha ljudet och ljuset? Inspelningen ska pågå fram till midnatt är det sagt.

Det är julafton i det lilla Per Albin-torpet. I köket finns ett köksbord, en soffa och några pinnstolar. Selma, som är svårt sjuk, förbereder sig för sin sista jul i livet. Maken Simon (Joachim Callmeyer) skruvar i sär sängen för att få ner den till vardagsrummet där julgranen finns. Där sätter han upp den på nytt. Han ringer till två av sina bästa vänner, spelade av Peter Brevold och Asbjörn Byvold, och snart kommer de farande på sparken, genom snöyran.

Tillsammans hjälps de åt att bära Selma ner för den smala, smala trappen. Tur att Selma är liten och lätt. Nattlinnet släpar nästan i golvet. Hjördis Söderman, från Östersund, gör rollen som Selma. Det blir stundtals långa väntetider, men mest är det kul, säger hon. Hon har spelat en del teater förut, och filmstjärna, det har hon egentligen velat bli länge.

– Men jag gifte mig, fick barn och fick aldrig tid till att bli det. Och nu har jag mist sångrösten också. Men det här är kul. De talar om hur jag ska uppföra mig. Det är inte alltid man gör det, säger hon och ler spjuveraktigt.

Kanske kommer det stora genombrottet nu, vid 88 års ålder.

Filmteamet har tillgång till många inspelningsplatser i länet. Selma och Simon är bara ett av många olika öden i filmen, som är en dramatisering av författaren Levi Henriksens novellsamling ”Bare mjuke pakker under treet”. I handlingen, som utspelar sig under några timmar i nutid, följs sex parallella historier om förberedelserna inför julkvällen.

– Fast jag försöker inte hysteriskt knyta ihop historierna. Det har man sett så många gånger förut, säger regissören Bent Hamer, känd bland annat för filmatiseringen av Charles Bukowskis ”Factotum”.

”Hjem till byn” tar liksom boken upp många frågor. Vad är egentligen jul? Och vad har högtiden blivit i dag? Bent Hamer säger att han mer och mer ser verket som ett julevangelium. Det handlar mycket om människans utsatthet och om hur viktigt det är att ställa upp för varandra och sträcka ut en hjälpande hand. Som regissör föll han för Levi Henriksens medmänsklighet och generositet.

– Jag fastnade kanske inte så mycket för det litterära, som för Levis humanism och syn på människan. Han kan konsten att se människan, och det är den vanliga människan han ser. Vad nu det är för något, tillägger han.

– Filmen har ett stort hjärta och en god blick.

En scen, från en krigssituation i Europa, har Hamer skrivit själv och kopplat till Henriksens berättelser. När han väl hade bestämt sig för att göra filmen gick allt väldigt snabbt, ungefär ett och ett halvt år. Och nu är produktionsbolaget Bulbul film AS här, i Jämtland, för Vinterstadens snösäkerhet och pittoreska julkänsla. Fast Östersund kommer inte att heta Östersund i filmen förstås. Det blir en fiktiv stad någonstans i Norden. Bent Hamer är nöjd med inspelningsplatsen.

– Det som slår mig är att staden verkar så mycket större än den egentligen är, på ett positivt sätt. Det finns mycket av allt och framför allt finns det många bra matställen, säger han.

Under de senaste dagarna har Östersundsborna nyfiket följt turerna i Rhams gamla lokaler och utanför på Storgatan, där man först hämtade tre lastbilslass med snö och spred ut, innan man spärrade av gatan för all biltrafik. Och fler avspärrningar, främst i centrum och inga stora områden, kommer det att bli.

– Vi får hoppas att alla har tålamod med oss, säger Bent.

”Hjem till jul” har en budget på 30 miljoner. Premiär blir det i Cannes nästa år.