Låtsasdrama om kampen mot ondska
Genre: Drama
Premiär: Folkets Bio Regina
Med: Isabelle Huppert, Christophe Lambert, Isaach de Bankolé
Regi: Claire Denis
Speltid: 1 tim 40 min
Censur: Från 15 år
Betyg: 2
Relaterat
Artikelbilder
Isabelle Huppert spelar Maria, en kaffeplantageägare i ett afrikanskt land som vägrar att lämna sina ägor trots att en blodig konflikt smyger sig allt närmare. Foto: Folkets Bio
Det finns filmer som bygger på föreställningen att så länge någon av huvudpersonerna kämpar, är stark i motgång och utmanar sig själv så är ett gripande drama i hamn.
"White material" är en typisk sådan film. Maria, en vit kaffeplantageägare i ett icke namngivet Afrikanskt land, vägrar att lämna sina ägor trots att det pågår blodiga inbördes stridigheter. Konflikten som kryper sig allt närmare hennes älskade kaffeplantage får arbetarna att fly och resten av hennes familj att förbereda sig på att återvända till Frankrike. Men Maria står pall och har inga planer på att fly och lämna hela skörden därhän.
Det är svårt att veta i vilken ände man ska börja förklara varför "White material" inte är en bra film. Isabelle Huppert som spelar Maria Vial och Christophe Lambert som gör rollen som hennes exmake André Vial är både duktiga skådespelare. Även övriga skådespelarinsatser får med beröm godkänt. Felet ligger varken rolltolkningar eller val av miljöer, som i all sin sjabbighet är rätt vackra.
Nej, det stora problemet ligger i att "White material" har ett manus som befäster alla fördomar som finns om Afrika. I detta icke namngivna land är människorna nedslagna, uppgivna, de går omkring i trasiga kläder och bor i hoplappade små hus. Makten är givetvis korrumperad och i skogarna stryker det omkring rövargäng som brutalt mördar och stjäl. Givetvis är plantageägarna vita men för den politiska korrekthetens skull väl integrerade med lokalbefolkningen.
Som om detta inte var nog så känns hela storyn alldeles för tunn. Varför blir Maria Vials son fullkomligt galen och varför envisas hon med att försvara honom trots att han uppenbarligen är en psykopat? Vilka är dessa rebeller? Vem är den här Henri Vial som stryker omkring som en skugga? Regissören Claire Denis har visserligen ett fritt förhållande till kausalitet och kronologi som lite av sitt signum och givetvis behöver inte alla frågor få ett svar. Men de får inte heller kännas som poänglösa trådar som bara hänger och dinglar.
Låt er inte luras. "White material" är inte ett gripande drama om en ensam kvinnas kamp mot ondska. Den låtsas bara vara det.
