De är grunden till en levande landsbygd, ett hållbart samhälle, ett öppet landskap, en utveckling för fårägare och sysselsättning i flera led. Sedan några år tillbaka pågår ett projekt som ska förbättra ullkvaliteten, förädla ull, göra säljbara jämtländska produkter samt bedriva avel av Jämtlandsfåret.

I Jämtlands län är de flesta fårbönder inriktade på köttproduktion. Det är lag på att alla får ska klippas minst en gång per år, men det är förenat med kostnader och ullen används inte till något. Men det vill Ullforum ändra på. Projektet är treårigt och är nu inne på det sista halvåret.

Elisabet Grenholm är en av ungefär åtta fårbönder i länet som är aktiva i projektet. Hennes gård ligger i Hägra, mellan Dvärsätt och Krokom. I våras föddes ett tiotal merinokorsningar på hennes gård, också kallad Jämtlandsfår, korsningar mellan sveafår och merino.

Hon är helt såld på tanken att utveckla fårnäringen, rasen och användningsområdena för naturmaterialet ull.

– Det köps in så mycket ull till Sverige från andra länder. Det är dyrt och transporteras långt. Det finns stora värden i att utveckla egen ull och det finns stora möjligheter att göra annat än kläder av det, säger Elisabet Grenholm.

I stället för flamsäkringsbehandlade ljuddämpande material som sätts upp i byggnader, ser hon vepor av tovad ull. I stället för att täcka över jordgubbslandet på nuvarande sätt ser hon möjligheten till en matta av tovad ull som läggs ut och stoppar ogräset och dessutom göder marken.

Elisabets ropar kommandon till vallhunden Tea som driver ihop flocken i den stora hagen. Det är cirka tio merinokorsningar som går i hagen med sina mammor, tillsammans med flera andra får och lamm.

– Merinokorsningarna har lite mer ull i ansiktet och på benen. De bär huvudet lite högre än de andra fåren, har lite längre svans och är lite rynkigare i ansiktet, säger Elisabet Grenholm.

Men det är inte helt lätt att få tag i ett av korsningslammen, de är lite mer reserverade än de andra. Till slut lyckas Elisabet fånga ett. Lammets ull är kännbart mjukare än de andras.

– Efter att man undersökt Sveafåren i länet kom man fram till att fåren har en ganska bra mjuk ull, bättre än man tidigare trott. Men genom att korsa dem med rasen merino blir ullkvaliteten bättre, finare och inte stickig när man bär plagg gjorda av ullen, säger Gunilla Classon, projektledare för Ullforum.

Ullforum håller till i Ås. Den stora byggnaden är full med ull. Garn i olika tjocklekar, hoptovade tyger, stickade tröjor, sjalar, säckar med tvättad och otvättad ull och olika maskiner som utgör spinneriet. Spinneriet är ett minispinneri för gårdsbruk och det krävs endast två personer för att sköta produktionslinan.

I höst kommer eldprovet när de får tillgång till de nya korsningslammens ull. Efter att Elisabet Grenholms och de andra fårägarnas korsningslamm klipps i höst ska de göra olika produkter, som visas upp och säljs på Jamtlis julmarknad.

Gunilla Classon och de andra i projektet jobbar för att det ska bli någon slags fortsättning på det som nu ryms i projektet och att lärdomarna som kommit av det ska bevaras och vidareutvecklas.

– Vi vet inte hur det blir än. Men jag har  ett tjockt anteckningsblock med andra projektidéer som handlar om detta. Till exempel odling av grödor till växtfärgning av garn, vi har ju inte färgat garn alls än så länge, säger Gunilla Classon.

Elisabet Grenholm tror att det behövs en fortsättning i projektform och stödmedel för att fortsätta utvecklingsarbetet.

– Det tar tid att hålla på med avel och det är dyrt. Därför tror jag att det behövs fler projekt och fortsatt ekonomiskt stöd, säger hon.