Grunna lite på följande bottennapp under fjolåret. Han är inte riktigt psykiskt frisk och han får gärna mosa sig själv i tv. Det uttalandet från Riksgäldens informationschef Marja Lång måste karaktäriseras som 2009 års mest vulgära och kilometerlångt från såväl Riksgäldens och informationsdirektörens kompetensområde.

Det finns bara en förmildrande omständighet och det är att Marja Lång inte bad om att få vara anonym. Gud är, som det heter, långsam men rättvis. Hon får nu som upphovsman leva med denna stinkande spya till sina dödagar.

Det har inte undgått någon att det kommit en hel bok om Maths O Sundqvist, Kungen av Jämtland. Om man bortser från rena marknadsföringsartiklar finns något genomgående i den seriösa granskningen av boken. Enligt ÖP:s recensent består boken av en mängd anekdoter, historier, skrönor, rykten och skvaller. LT:s anmälare observerar att bland de[m] som ställer upp väljer många att uttala sig anonymt. En debattör i LT kallar boken för skvaller i ny form. Detta gemensamma stråkdrag är nedslående.

Informationssamhällets horor Fransmannen Jean-Noel Kapferer som skrivit en hel bok om rykten och skvaller kallar dessa informationssamhällets horor för världens äldsta massmedium. För varje anständig människa är rykten och skvaller fullständigt oacceptabelt, framför allt när de kolporteras i bokform. Ty granne med skvallret bor alltid det försmädliga talesättet Ingen rök utan eld. Ändå vet alla som på våren försökt göra upp eld i sportstugan eller i en kall öppen spis att det visst kan bli massor av rök utan eld.

Det mest skrämmande med boken om Maths O Sundqvist – som jag för övrigt träffat vid ett par tillfällen men varken har några barn eller bias med – är just alla fega sladdertaskor som uttalar sig anonymt. Jag har ingen som helst respekt för den sortens uppgiftslämnare och ännu mindre för bokens upphovsman som tillåter det. Det borde finnas en särskilt het plats i helvetet för dessa ryggradslösa varelser.

Anonymt skvaller är ett massförstörelsevapen i varje civilisation och en cancersvulst i informations­samhället. Varje seriöst förlag, dit säkert Jamtli vill räkna sig, borde avhålla sig från den sortens destruk­tivitet. Några av mina markeringar i boken påminner mig om att skvaller är ett alltför svagt ord. En del av de intervjuade, och självaste ordbehandlingsmänniskan bakom boken, låter ju påfallande ofta bara slappran gå som man säger på jämtska, alltså käften glappar utan kontakt med hjärnan. En seriös författare eller en erfaren redaktör hade kunnat stryka mycket.

Dessutom. Vad är det som gör att jämtar inte har tillräckligt mycket i brallorna, och bakom brillorna, för att våga stå för sin åsikt? Är vi för få, lättskrämda, rädda, behagsjuka? Jag är långt ifrån den förste som bekymrar mig över den jämtländska fegheten.

Avslöjande reportage. Den förträfflige Maciej Zaremba skrev i Dagens Nyheter (2/12 2004) efter sitt avslöjande reportage Sexualiteten i Jämtlands län: Jag har aldrig varit med om att göra ett reportage där så många offentliga personer – läkare, enhetschefer, fullmäktigeledamöter, till och med kommunalråd – begärt att få förbli anonyma när de säger sitt hjärtats mening om en offentlig förvaltning.

Då gällde det landstinget, Sveriges största sjukvårdsbyråkrati, nu Maths O Sundqvist, Jämtlands store finans- och företagsman. Hela tiden samma attityd, samma byxångest att inte våga stå för sin åsikt.

Fegt. Outsägligt fegt.