Junilistan är borta, och Miljöpartiet och Vänsterpartiet har lagt ner motståndet i hopp om att få regera efter valet. De som brukar ställa upp för Europa är lika tysta. Reinfeldt vill inte bli påmind om att han samlade ihop de sista motsträviga underskrifterna till Lissabonfördraget. Kanske för att fördraget hittills bara ökat förvirringen om vem som bestämmer i EU och gett oss ett ännu mer ansiktslöst europeiskt ledarskap. Finansminister Borg skryter med den svenska ekonomin och tar gärna sina europeiska kollegor i örat, vilket förstärker det nationella perspektivet. 

Det är uppenbart att EU inte hållit ihop särskilt väl under den ekonomiska krisen, och att den europeiska solidariteten mest finns på papperet. Men det finns tecken på ett ännu allvarligare sönderfall i Europa. Frankrikes och Italiens skandalösa behandling av romer trotsar inte bara EU:s regler om fri rörlighet, utan är en attack mot fundamenten för det europeiska bygget: alla européers lika rättigheter som medborgare och samma värde som människor.

Att deportera romer till Rumänien och andra östeuropeiska länder, där förhållandena för zigenare är ännu sämre än i Västeuropa, är ett hån mot EU:s fördrag och europeiska och internationella konventioner om mänskliga rättigheter. Men det är också ett utslag av kvardröjande europeisk rasism, som fått ny vind i seglen på sistone.

Romerna delade judarnas öde under f örintelsen. Men i motsats till de senare som i decennier hade förberett en egen stat och även fick denna bekräftad av FN (inom gränser som sedan överskreds), fick överlevande romer ge sig ut på vägarna igen på sin ändlösa vandring. Inget europeiskt land har på allvar tagit sig an deras anpassning, eller gett dem möjligheter att leva ett värdigt liv som vandringsfolk. Romerna har bokstavligen skjutsats från land till land, och ännu 2010 utnyttjas de som politiskt slagträ av politiker med sjunkande opinionssiffror, som t ill e x empel Frankrikes president Sarkozy och Italiens premiärminister Berlusconi. Utan hörbara protester från resten av EU.

EU:s politiska sönderfall illustreras av att Frankrike ska hålla ett eget inrikesministermöte om romerna i Paris den 6 september med några likasinnade EU-länder. Rumänien och Bulgarien,  som fått ta emot de deporterade franska romerna, är inte inbjudna. Sverige brukar reagera mot att enskilda länder tar sig rätten att agera i frågor som berör hela EU. Men Reinfeldt har veterligen inte haft några synpunkter på att Frankrike och andra högerorienterade EU-regeringar nu bestämt sig för att ”lösa” den romska frågan på egen hand.

Främlingsfientliga partier stärker samtidigt sin ställning i europeisk politik. I tre länder – Nederländerna, Danmark och Ungern – är de stödpartier åt konservativa regeringar. I Ungern stöds regeringen av ett parti som heter Jobbik och som i sin tur är lierat med ”Det ungerska gardet” som uppträder uniformerade och som tills helt nyligen marscherade på gatorna. Starka främlingsfientliga partier finns också i Frankrike, Belgien och Italien.

Behandlingen av romer är en skamfläck för hela Europa, och vi borde vika ett hörn av den svenska valdebatten åt Europas framtid. Den borgerliga regeringens tysta accepterande av hur grundläggande värden åsidosätts i Europa, borde inte få gälla som hela Sveriges uppfattning. Socialdemokraterna har ingen anledning att försvara vad de konservativa krafterna i Europa ägnar sig åt.