Vänsterspöket dammas av
Relaterat
Artikelbilder
Illustration: Kjell Nilsson-Mäki
En gammal bekanting har redan gjort come back i den spirande valrörelsen: Vänsterspöket. Ett spöke som det säkert kommer att viftas ännu mer med, ju närmare valdagen vi kommer. Syftet är att blåsa liv i den latenta kommunistskräck som kan ha överlevt sen det kalla krigets dagar. I borgerlig press och ännu mer i bloggosfären kommer man att göra sitt bästa för att dels överdriva Vänsterpartiets inflytande och dels frammana en diffus hotbild för den händelse den rödgröna alliansen skulle vinna.
”Kan ni tänka er Lars Ohly som finansminister? Hu så hemskt…”
Frågan är om inte detta är att grovt underskatta väljarkårens sunda förnuft. Vem kan på allvar vara rädd för Ohly?
Bortsett från att Socialdemokraterna aldrig skulle släppa just finansministerposten ifrån sig – varken till Ohly eller någon annan – så existerar det faktiskt ingen dolsk världskommunism styrd från Moskva längre som dagens Vänsterparti kan misstänkas ha tvivelaktiga kontakter med.
Lars Ohlys vänsterparti har förvisso sina svagheter men med det förtorkade kommunistparti som Hilding Hagberg ledde har det inga likheter alls. Normaliseringen inleddes redan på C H Hermanssons tid för att sen gå i sin fullbordan under Gudrun Schyman på 1990–talet.
Och ett parti som slängt Lenin och alla idéer om proletariatets diktatur över bord är ju egentligen bara ett socialdemokratiskt parti nr 2 fast lite mer åt vänster.
Vänstersocialister, före detta kommunister och till och med en och annan riktig kommunist har för övrigt suttit i regeringar inte bara i Italien och Frankrike utan också i våra nordiska grannländer utan att demokratin gått under. Norge – regerat av just en rödgrön allians – har rentav i fyra år haft en partisyster till Ohly som finansminister utan att landet veterligen tog någon större skada av det.
De verkligt obehagliga tendenserna i Europa på senare tid återfinns dessutom inte på vänsterkanten: de representeras i stället av högerfigurer som Jean-Marie le Pen i Frankrike och Silvio Berlusconi i Italien
Att i förväg tillskriva Vänsterpartiet rollen som svansen som styr, med ett avgörande inflytande över en rödgrön regeringspolitik är heller inte trovärdigt. I varje fall inte mer trovärdigt än att det skulle vara Kristdemokraterna som angett färdriktningen för regeringen Reinfeldt de senaste fyra åren.
Största faran är det nog Vänsterpartiet självt som löper om det faller för frestelsen att tona ner allt som gör det ”farligt” i borgerlighetens ögon.
Det vore synd. För vad ska vi med en rödgrön regering till, om den inte vågar utmana genom att verkligen vara vänster?
Senaste kommentarerna:
Skrivet 16 mar 2010 22:44 Brainman (Ej registrerad)
Det är märkligt att det inte är accepterat att vara nazist, men att vara öppet kommunistisk är socialt accepterat. Kommunismen har ställt till med mångfalt mera krig, folkmord och miljöförstöring än nazisterna.
Glöm inte: varje röst på sossarna är en röst på vänstern.
Skrivet 17 mar 2010 08:45 Rättvisetörstande realist (Ej registrerad)
Det är inte alls så märkligt Brainman. Det är skillnad på att vara socialist och nazist, det vet du också innerst inne fast raljerar.
Den ena ideologin bygger på en strävan efter rättvisa, solidaritet och jämlikhet, men förfelades å det grövsta av Sovjetunionen och andra efterkrigsdiktaturer.
Men nazismen med sitt rasbiologiska tänkande har redan i sin kärna idéer som pekar ut vissa människotyper som icke existensberättigade.
Det ÄR skillnad, vad du är tar för exempel på övergrepp gjorda i t.ex. Stalins namn, så var det hans produkter av hans paranoida hjärna. Inget som går att återfinna i den socialistiska ideologin.
Skrivet 17 mar 2010 08:56 Rättvisetörstande realist (Ej registrerad)
"Vänsterspöket dammas av, syftet är att blåsa liv i den latenta kommunistskräck som kan ha överlevt sen det kalla krigets dagar". Tyvärr är det nog så att det mycket väl kan fungera.
Titta på USA som fortfarande knappt törs ta ordet i sin mun, trots att de flesta amerikaner inte ens vet vad kommunism egentligen är för någonting. Man har köpt republikanernas skräckpropaganda rätt av. Och i Sverige tenderar vi att följa i USA’s fotspår, på gott och ont. Många tittar inte upp från dokusåporna tillräckligt länge för att bilda sig en uppfattning om vad respektive block verkligen försöker åstadkomma med sin politik. Man stänger av öronen efter löftet om lägre skatt, och tänker inte längre än på vad man ska köpa för de pengarna.
Om det finns en baksida med högerpolitiken, så väljer man att blunda för den. Det drabbar inte mig o.s.v…
Skrivet 17 mar 2010 22:01 Brainman (Ej registrerad)
Jag raljerar icke! Nazismen är extrem höger och kommunismen extrem vänster. Nazismen är ett resultat av Hitlers paranoida hjärna. Överallt där kommunismen visat sitt fula tryne har den misslyckats med förödande resultat för befolkning och natur: Sovjet, Nordkorea, Rumänien. I samtliga fall resultatet av paranoida kommunister. I vissa fall har kommunismen avvecklat sig själv, som i Kina och Östyskland. Men i många fall genom blodig revolution. Men ingenstans i världen finns en fungerande kommunistisk stat.
Inte ideologins fel? Kommunismens ideologi säger att dom förtryckta massorna ska göra revolution - är inte det en uppmaning till våld mot en folkgrupp? Men oavsett ideologi är det resultatet av politiken som räknas och som ska dömas.
Skrivet 18 mar 2010 19:56 Viggo (Ej registrerad)
Brainman. Jag håller med dig fullständigt! Det är första gången som jag håller med ett inlägg i Länstidningen. Ingvar Kamprad får löpa gatlopp i medierna varannat år för att han som 14-åring var med ungdomsorganisation på högerkanten medan svenska folket kanske röstar fram kommunisten Lars Ohly till en blytung ministerpost.