Ett avreglerat kaos
Relaterat
Men då hade vi vetat var ansvaret legat. När hela Stockholms central är fullt med väntande resenärer får förstås personalen i dagens SJ ta all kritik, trots att SJ inte står för att skotta växlar och hålla dem isfria. Det är Banverkets ansvar.
Fast Banverket har lagt ut det mesta på entreprenad. När sen snön kommer och iskylan håller i sig på ett sätt som är ovanligt, framförallt i södra Sverige, påverkas tågen i hela landet.
Men entreprenader fungerar ju på andra håll. Varför då inte på spåret? En vänlig tolkning är att det till en del handlar om ovana. Ett klipp från måndagens NSD berättar historien om hur snöröjarna i Luleå och Boden under förra veckans väldiga snöfall gick hem vid kontorstid!
Det går att förstå att det kan bli ont om folk vid långvariga snöfall. Men den som upphandlat en tjänst som säger att snöröjning i Norrbotten ska ske på dagtid bör få ett annat jobb.
När det är sagt, måste vi förstå att snöröjning på spåret rymmer speciella faror. Det åskådliggörs brutalt av två olyckor de senaste dagarna. I helgen var en snöskottare mycket nära att dödas av ett X2000 tåg i Stockholm. Trots att en ängel den gången vakade över mannen, så dog i går en kollega till honom i Linköping, överraskad av ett framrusande X2000. Den uppsikt som är ett måste hade brustit – med dödlig utgång. Entreprenören säger att det är första dödsolyckan på hans tio år. Och det går att förstå att yrkesstolthet och iver att få tågen att rulla gör det lätt att gena. Men det får inte ske. Det är för farligt.
Banverkets egen personal, som nu bolagiserats av de borgerliga i strid mot personalens fack, har mer utbildning och större erfarenhet.
Till detta arbetarskyddsperspektiv ska alltså läggas att resenärerna drabbas stenhårt av bristande beredskap. Beredskap kostar.
När solen skiner är det lätt att dra in. Men ska tågen gå får vi betala. Avreglering och entreprenadisering gör det svårare att klara ovädersdagarna. Svante Säwén
Senaste kommentarerna:
Skrivet 7 feb 2010 17:33 Åsd. (Ej registrerad)
Bättre förr!
En järnvägare på 40-50 talet var en pliktens föregångare med sitt "eget" SJ!
Invecklade ånglok liksom eldrivna tågen krånglade mycket sällan trots de svåra vintrarna även under krigsåren.
Men de anställda och ansvariga saknar totalt intresse för tågtider frånsett bekväma tider och höga löner............i dagens Sverige!
Åsd.