Torsdag 2 september 2010

Ledare

Publicerad 28 september 2009 Uppdaterad 29 september 2009
Textstorlek 1 2 3

Med Reinfeldt mot gruvan

Relaterat

Artikelbilder

Det är nästan för bra för att vara sant, som jag har väntat på detta besked! Här bråkar vi på regeringen för deras glesbygdsfientliga politik och så kommer självaste statsministern med svar på tal: bryt uran. Där har ni eran framtid.

När regeringen i början av året aviserade sin omläggning av energipolitiken – som öppnar för nya kärnkraftverk i takt med att åldersstigna anläggningar fasas ut – aktualiserades per automatik frågan om uranbrytning. Den sjätte februari, dagen efter regeringens överenskommelse, påpekades här på ledarplats att ”En logisk fortsättning för borgerligheten vore nu att på allvar undersöka möjligheterna för uranbrytning på svensk mark. Ska vi ladda nya reaktorer är det rimligt att vi också tar ansvar för utvinningsprocessen”.

Aldrig kunde jag tro att det skulle gå så här fort. Det var i en intervju med SVT:s Västerbottennytt som Reinfeldt i går förklarade att han inte utesluter uranbrytning, snarare anser han att det vore ”logiskt”. Och visst är det logiskt, det går nämligen inte att förespråka en politik som i värsta fall förlänger vårt kärnkraftsberoende seklet ut utan att ifrågasätta uranets brytningsplats. Varför ska Sverige importera uran från Australien när det finns fina fyndigheter alldeles runt hörnet? Inte i Fredrik Reinfeldts Täby, men väl på ett antal platser som en del av länets invånare faktiskt kallar sitt hem. Stats­ministern pratade inte specifikt om området strax norr om Ovikens kyrkor, han nöjde sig med den vidare definitionen ”Norrlands inland”.

När regeringens fyra partiledare ställde sig på podiet för att presentera sin energiuppgörelse lyckades Maud Olofsson pressa fram några tårar. Hon gjorde det här för barnen och barnbarnens skull, förklarade hon. Center­ledaren hade precis begravt årtionden av kärnkraftsmotstånd i en historiskt feg kompromiss och behovet av att spela upp en bra teater var stort. Sverige går inte längre mot en avveckling av kärnkraften utan en utveckling och det är helt tack vare Centerpartiets medverkan. Så går det när makten är viktigare än hedern. Man undrar vad Maud Olofsson tänker i dag. Statsministern har precis kastat en styrstav rakt i ansiktet på henne. Är det snart dags för Olofsson att återigen beträda podiet, gråta en skvätt och förklara att hon är tvingad att riva upp kommunernas vetorätt mot gruvdrift? Som kompensation har hon fixat ytterligare några vindsnurror. Här finns bara goda intentioner. Allt gjort med hänsyn till kommande generationer. Snyft.

Publicerad 28 september 2009 Uppdaterad 29 september 2009
Textstorlek 1 2 3

Senaste kommentarerna:

Skrivet 29 sep 2009 07:22 ö (Ej registrerad)

den mannen är tamigfan inte riktig i huvudet

Skrivet 29 sep 2009 07:56 akmo (Ej registrerad)

Jag har lite svårt att förstå upprördheten när uranbrytning kommer på tal. Visst, inte är det en miljövänlig verksamhet direkt. Det har väl heller ingen påstått.
Det som retar mig det är att i Sverige låter vi hela tiden andra ta konsekvenserna av vårt handlande. Vi ska inte bryta vårt eget uran, men vi ska ha kvar kärnkraften! Vart ska vi få uranet ifrån? Jo, vi lär väl importera uranet. Så får nån annan ta miljöskadorna. Det är fint det. Så där gjorde Sverige under andra världskriget också.

Fredrik Reinfeldt har rätt när han säger att det är logiskt att vi under förutsättning att kärnkraften blir kvar under överskådlig tid också bryter uranet i Sverige. Det här har ingenting att göra med arbetstillfällen i Norrlands inland, eller inte. Det här handlar om POLITISK MORAL. Ingenting annat. Sedan får Kalle Olsson tycka vad han vill.

Skrivet 29 sep 2009 12:27 Kärnklyvningen skulle aldrigt ha uppfunnits! (Ej registrerad)

Det är ej politisk moral att uranbrytning skall ske i Sverige. Vem har rätt att bestämma över dem som ej kan bo kvar, var finns logiken i den landskapspåverkan som kommer att ske, och de risker för ett av Svergies största dircksvattenreservoar. I ett sådan stort projekt kommer det i realiteten stå en ständig diskussion huruvida miljökonsekvenser är acceptabla. Parter som driver frågan för och parter som driver frågan mot uranbrytning. Och reslutatet innebär att hur vi än försöker lindra effekterna av detta ingrepp, så kommer de vetenskapligt belagda slutsatser styra oss mot det oundvikliga, acceptans på bekostnad av grundläggande mänskliga hälso- och livsförutsättingar. Om media och politiker tog sitt ansvar så skulle de medge en sakligt och rättvis debatt så att människor kan ta ställning. Men det gör de inte. Enkla kortfattade budskap som kan läggas i gemene persons mun, lätt att ta ställning till, spela på vår moral och samvete, sedan kan vi kila vidare i samhällets rovdriftsspiral.

Skrivet 30 sep 2009 09:19 Irene i Oviken (Ej registrerad)

Avveckla kärnkraften då behövs inget uran...upp med vindsnurror...d ryms jättemånga söderut oxå...alla behöver inte vara här..vi kan dela på dom...å d bästa av allt..VI KAN BO KVAR HÄR !!!

Innehåll

Annat innehåll

Senaste nytt

Sök på ltz.se

Annons
Annons
Annons

Kommande evenemang

Visa alla/dölj alla
Annons

TextContentAd



Top Jobs

Annonsera från 29kr

Annonsera från 99kr

Kontaktinformation