När det gäller vindkraften så meddelar Kalls sameby att dom blivit erbjudna en viss ekonomisk ersättning för varje snurra som skulle sättas upp på Middagsfjället. Men meddelar man: Vi förhandlar överhuvudtaget inte. ”Det måste vara alldeles solklart för politiker, närboende och kungen i Stockholm säger ordförande Markus Mattson.”

Nu kan man ju undra vad kungen har med det här att göra och vad menas med närboende – 200 meter? 20 kilometer? Och hur många bor i närheten av Middagsfjället? En handfull fast boende?

”Kraftledningen från snurrorna ”kommer att gå som en barriär över fjället.” Jag undrar om inte Markus medvetet far med osanning? Det finns uppgifter om att renar betar under vindsnurror och dom går ofta på banvallar och plogade vägar till fara för både sej själva och trafikanter.

För övrigt så är det bara en mindre del av Middagsfjället som kommer att exploateras.

Det kanske är så att det finns för mycket renar nu för att man ska kunna ha råd med snöskotrar och terrängfordon och att det är därför som betesmarkerna inte räcker till?

Om vi inte bygger ut vindkraften så måste vi ha kärnkraft, och i så fall uran. Nu vill Folkpartiet – med all rätt – att vi ska bryta vårt eget uran. Enligt våra folkpartister är det nästan en gudagåva. Allt kommer att bli bättre! Skatteintäkterna ökar. Hundratals jobb under årtionden. Turistnäringen och dom gröna näringarna kommer att blomstra. Besöksmålen kommer att bli fler. Brytningen är dessutom ”ekolo- giskt hållbar”. Platsen där gruvan har legat kommer att bli mycket ”planare” och därmed lämplig som jordbruksmark! När då? Om hundra tusen år när strålningen från dom rester av uranet – som alltid blir kvar vid brytningen – har klingat av?

Hur kommer det att se ut i Folkpartiets samhälle den dag uranet tar slut och vi står där med allt avfall som ska förvaras i tusentals år?

Som sagt. Vill du ha en ”strålande” framtid så rösta på Folkpartiet!

Sven Berg

Kvistsle, Mattmar