Den debatt som pågår om uranbrytning i Storsjöbygden har två viktiga ingredienser. Det handlar om miljö och arbetstillfällen. Jag tänker inte här orda så mycket om miljökonsekvenserna. De är väl kända av de flesta.

Det jag vill föra en diskussion omkring är tron på att gruvbrytning kommer att skapa arbetstillfällen, infrastruktur och ekonomiskt uppsving där brytningen sker.

Det vore fel att säga att det inte kommer att ge någonting till det lokala och regionala samhället. Det jag tror är att det kommer att ge mycket lite i förhållande till de förväntningar som kan finnas. Det är lätt att tankarna flyr tillbaka till förra seklet när gruv- och vattenkraftsutbyggnaden skapade massor av jobb till lokalbefolkningen, när det till och med byggdes upp nya samhällen för att försörja arbetsområden med arbetskraft och annan service.

Det skapade framtidstro och skatteintäkter till kommunerna som har haft stor betydelse för utvecklingen ända fram till nu.

I dag ser etablerings- och arbetsmetoderna helt annorlunda ut. Det skapar inte arbete till lokalsamhället på samma sätt som tidigare. Det är ofta specialister och anställda som etableringsföretagen redan har anställda med bostadsort någon annanstans som tar jobben.

Det handlar om maskinbearbetning som kräver ett minimum av personal och nästan ingen betalar skatt där etableringen sker. De företag som tar hem vinsterna ur etableringen skattar heller inte i regionen kanske inte ens i Sverige.

Den positiva effekt som kan uppstå är möjligen någon väg om företaget behöver den för sin verksamhet. I övrigt kan det vara resor, boende och restauranger som kan få någon liten pluseffekt.

När produktionen och etableringarna ser så annorlunda ut mot tidigare måste också det lokala och regionala samhället ändra sin strategi för att få ut något av etableringarna när det inte motsvaras av massanställningar och ökad ekonomisk aktivitet i det lokala samhället.

Det handlar om att hitta sätt att få ekonomisk avkastning av det som produceras på plats.

Vi kan då med de resurser avkastningen genererar skapa våra egna förutsättningar för utveckling som passar vårt näringsliv och vår kultur.

Om vi inte klarar en sådan omställning kommer samhället att bli ännu mer segregerat när allt färre får jobb på landsbygden samtidigt som mer resurser och folk dras till starka ekonomiska centra i storstadsområden där de flesta stora bolag har sitt säte och där de spenderar stora delar av sina överskott, som i många fall har genererats på landsbygden av allt färre anställda.

Min slutsats är att uranbrytning i Storsjöbygden är en dålig idé. Det ger inte särskilt många jobb till det lokala samhället.

Rune Berglund