Då jag inte läst boken har jag inte någon åsikt om den, utöver de brottstycken som publicerats i övriga media. Däremot kan jag förklara varför jag valt att inte delta i boken.

Jag har mig veterligen träffat Jens Ganman (JG) två gånger. Jag har aldrig samtalat med honom och känner honom därmed inte. Min mamma säger att han har bra sångröst, men det är också allt jag känner till. Det känns därmed en smula absurt att i dagspressen läsa hans text och hans tolkningar över hur jag tänker och vad jag tycker eller vad det står i mina SMS. Jag känner åtminstone inte igen mig i det han beskriver, vilket läsarna bör vara medvetna om.

Anledningen till att jag valt att inte låta mig intervjuas, som underlag till boken, är att mina första kontakter med företeelsen var omgivningens reflektioner (reaktioner) till exempel flera LT-medarbetare som fått mer eller mindre konstiga frågeställningar samt ett SMS från JG själv den 30 mars 2009:

”Hej Helene! Jag vet inte om du hört att jag fått förfrågan av några förlag att skriva en bok om din och Maths roll i Östersund under 2000-talet, men ang. det har jag några frågor. Har du nån mail där man kan nå dig? / Jens G.”

Förlagen namnger han inte, ej heller något djupare syfte. Nästa kontakt angående boken var en skeptisk och lite (o)road vd till börsbolaget Hexagon, Ola Rollén (OR), som hade blivit kontaktad av en person som sagt sig haft ett uppdrag att skriva en bok om Maths. (Underförstått uppdrag av Maths själv som OR uppfattade det). Detta var i slutet av mars och OR:s förslag till intervjutid var ett telefonmöte i slutet av april, vilket JG avfärdade på grund av att han hade en deadline att passa.

JG mailade i stället de viktiga frågorna till OR. (Se mailet här intill).

När man läser dessa frågor skall läsaren ha i åtanke att Hexagon är det oöverträffat viktigaste aktieinnehavet i Maths koncern. Frågorna visar att JG inte gjort någon research över huvud taget, och att andemeningen med boken knappast tycks vara att beskriva Maths huvudsakliga verksamhet, utan frågorna handlar mest om att förlöjliga mig. Ola Rollén funderade nog både en och två gånger om JG verkligen var seriös, eller om detta var en form av practical joke. Efter detta bestämde jag mig definitivt för att inte befatta mig med boken. JG ställde inte en enda fråga om Hexagons fantastiska utveckling under de 20 år som Maths varit ägare. Han frågade bara om mig och de möbler som jag – enligt utsago – skulle ha limmat fast på golvet i LT:s lokaler. Jag tog reda på varifrån dessa rykten kom, och det visade sig då att möbelleverantören fixerat ett sideboard och skoställ med möbeltassar så att det nyslipade parkettgolvet inte skulle repas.

Journalistiken (?) kring Hexagon indikerade vilken nivå boken skulle hamna på, och jag blev därför minst sagt förvånad då vårt skattefinansierade länsmuseum bestämt sig för att bli förläggare till denna publikation. Å andra sidan hade Jamtli redan 2005 skrivit en drapa om Maths och hans tid på LT i boken ”Jämten”. Museet var dock aldrig sent med att äska medel till diverse utställningar och utbyggnadsprojekt, så de hade kanske respekt för Maths pengar, men inte hans person?

Jag har jobbat tillsammans med Maths sedan 2002, och lärt känna hans olika sidor, bra som mindre bra. Så vitt jag sett i tidningen, och vad jag hört av mina vänner angående boken, så skildrar den inte Maths företagargärning i länet, och inte heller Maths personlighet som jag känner honom. Den kan heller inte skildra mina tankar, min drivkraft och mina mål. Den kan enbart spegla författaren och de personer som valt att delta. Någon källkritik verkar inte ha förekommit, men det kanske inte Jamtlis förlag behöver och inte heller ÖP för den delen?

Boken hade knappast publicerats om inte finanskrisen slagit undan benen på Maths eller vad tror ni?

Fotnot: Jag har, förutom mailkonversationen mellan Jens Ganman och Ola Rollén, mailkonversation med ett tiotal övriga personer med liknande frågeställningar.

Helen Olausson