Inte en dag för tidigt
Relaterat
Jag måste erkänna att Maud Olofsson lockar fram min allra sämsta sida. Ibland funderar jag över om det är ett tecken på att jag är en större mansgris än jag tror. Men jag brukar inte reagera på kvinnliga politiker som jag gör på Olofsson. Jag har som jobb att bevaka exempelvis riksdagens partiledardebatter. Jag klarar hennes replikskiften. Men när Maud Olofsson håller sina anföranden då slår jag av. När jag berättar det så möts jag ofta av instämmanden och liknande berättelser. Hon är polariserande som person.
Och det är väl därför det har växt fram en opinion inom Centerpartiet som hoppas att det ska gå bättre med en ny partiledare. Jag tillåter mig att tvivla. För grunden till min skepsis är förstås den politiska förändring och det politiska lappkast som Olofssons tio år i ledningen för Centern inneburit.
Och inget tyder på att en ny ledare skulle innebära någon större förändring. De ungas kandidat Annie Johansson har stöd i ett ungdomsförbund som sen läge försvurit sig åt en radikal form av nyliberalism som Sverige inte skådat sen dagens nymoderate Fredrik Reinfeldt var ung extremliberal.
Nyblivna ministern Anna Karin Hatt uppges vara Olofssons egen favorit. Vad hon står för är mer skrivet i stjärnorna. Men inget tyder på att hon skulle vilja återgå till en politik som Centerväljarna på våra breddgrader skulle känna igen som centerpolitik.
Maud Olofsson hoppas att få fortsätta som minister även under den nye partiledare som tillsätts i höst. Frågan är hur lyckat det är. Inte minst väljarna i Väst-Sverige har ju sett hur nyliberala ideologiska låsningar och allmän handfallenhet lämnat Saab åt sitt öde under Olofssons ledning. Fast där tycks hela borgerligheten göra misstaget att tro att industrisamhällets tid i Sverige skulle vara över. Det är det inte. Vi får glädja oss åt att Olofssons tid som partiledare ändå närmar sig sitt slut.
”Inget tyder på att en ny ledare skulle innebära någon större förändring.
Senaste kommentarerna:
Skrivet 20 jun 2011 14:07 Mimer (Ej registrerad)
Maud Olovsson har kört Centerpartiet i botten. Det går inte att tvärt omvandla ett typiskt landsbygdsparti till att bli ännu ett högerparti. för storstadsbor. Maud O känner tydigen större gemenskap med stordirektörerna runt Stureplan i Stockholm, än med småbrukarna i norra Skåne och södra Jämtland. Problemet blir bara att direktörerna i Stockholm fortsätter att rösta på den "gamla" högern och Centerns väljare känner inte igen sitt gamla parti och röstar på andra partier. Dessutom lät hon sitt ungdomsförbund köra en kampanj mot fackföreningar i valrörelsen. "Fuck" facket for ever. Centern vill tydligen inte ha några fackföreningsanslutna som medlemmar. Mycket märkligt.