Drömlikt poetiskt om mörker och ljus
Relaterat
Artikelbilder
ALMA-priset till Astrid Lindgrens minne har fått upp svenska ögon för internationella storheter som Kitty Crowther.Foto: Kitty Crowther
Fakta
Barnlitteratur
Av Kitty Crowther
(Rabén & Sjögren)
När regeringen 2002 instiftade ALMA-priset till Astrid Lindgrens minne var det en bra sak de gjorde. Det var inte bara ett lyft för barnlitteraturen i världen utan för oss här hemma. Därigenom har vi fått upp ögonen för sådana storheter som Guus Kuijer och Kitty Crowther och den märkvärdigaste av alla Shaun Tan.
I Kitty Crowthers "Annie från sjön" sitter en medelålders svartklädd kvinna med rött utslaget hår ute i vattnet. Hon ser ensam ut men blicken är nyfiken och hoppfull. Från fönstret i sitt lilla hus ser hon tre små mystiska öar, ibland verkar det som om de rör sig men när hon lägger nät nära dem, får hon mycket fisk. Postgången är sämre än i de ensliga byarna i norra Jämtland, det står faktiskt att brevbäraren kommer en gång om året.
Nu har Annies mamma dött och sorgen och ensamheten känns tung, trots att livet tillsammans inte var alldeles friktionsfritt. Svärtan inom Annie tilltar och stjäl all energi. Kroppspråket där hon sitter så stelt i soffan avslöjar hur hon mår. Hoppet att finna någon att känna igen sig i dör. Till sist städar hon huset och tar adjö av det vackra som hon har omkring sig. När hon binder en stor sten runt foten och hoppar i vattnet från ekan, känns det riktigt otäckt men så klarnar bilderna.
Nere på botten syns ett starkt ljus och en jättehand där den avsvimmade Annie får plats, närmar sig sakta. Där tar sagan fart och fantasin flödar, det gäller både bilderna och berättelsens drömlikt poetiska språk. Det som ser ut som en liten holme i en sjö kanske är något helt annat. En depression som Annie uppvisar finns sannerligen i verkliga livet och livet kan också vända på det sätt som sagan berättar om. Från mörker till ljus och även för Annie fanns en vän för livet fast hon inte trodde det.
