Konstmusikal om Berta Hansson till Hammerdal
Hon växte upp i Hammerdal och kom att återvända dit under hela sitt liv.
Nu ger Västerbottensteatern en pjäs om Berta Hansson och ett tänkt möte med Skellefteåkonstnären Anna Nordlander i Järpen och Hammerdal.
Relaterat
Bildalbum (klicka på bilden)
Fakta
Anna och Berta
Anna och Berta – en annorlunda konstmusikal hade premiär i Skellefteå den 27 oktober. 8 november spelas föreställningen på Ordenshuset i Järpen och 10 november på Medborgarhuset i Hammerdal.
Konstnärerna Anna Nordlander (1843–1879) och Berta Hansson (1910–1994) möttes aldrig i verkligheten men i pjäsen startar de ett samtal över århundradena.
Manus: & regi: Agneta Elers Jarleman. Musik: Gunnar Edander. Scenografi & Kostym: Anders Wirén. Musikarr: Cay Nyqvist. Medverkande: Bodil Carr Granlid, Margareta Niss och Pia-Karin Helsing.
På en bondgård nära den stolta, vita kyrkan i Hammerdal växte hon upp, Berta Hansson. Inne i kyrkan, där hennes far en gång var kyrkvärd, hänger ett av hennes större verk; Livets träd. På lördag eftermiddag, efter att på torsdag kväll ha spelat i Ordenshuset i Järpen, ger Västerbottensteatern Anna och Berta – en annorlunda konstmusikal i Medborgarhuset i Hammerdal.
– Vi bokade den direkt när vi fick höra att den skulle spelas, säger Anita Olofsson som är ordförande i Hammerdals lika anrika som medlemsrika konstförening.
Det var 2010, när dramatikern och regissören Agneta Elers-Jarleman regisserade Torgny Lindgrens Norrlands Akvavit på Västerbottensteatern i Skellefteå som hon fick upp ögonen för Berta Hansson.
– I foajén hängde en fantastisk affischbild av Berta, en pojke i keps. Jag studsade till. Vilken bra bild! Jag läste en bok om Berta Hanson, blev förtrollad, skriver Agneta Elers-Jarleman i ett mejl från USA.
Hon befinner sig just nu i San Diego för att se en amerikansk uppsättning av sin pjäs Djävla karl! som handlar om Strindberg och manliga attityder – en pjäs som för övrigt firar 20-årsjubileum nu på måndag den 12 november. Utan hänsyn till Strindbergsår har den spelats världen över, i 24 olika länder, sedan 1992.
Många av Agneta Elers-Jarlemans pjäser utgår från verkliga personer. Förutom August Strindberg har hon utgått från bland andra Selma Lagerlöf, Sonja Åkesson och Karin Boye. När Berta dök upp där i Skellefteå låg konstnären Anna Nordlander, med eget museum i hemstaden, nära till hands.
– Så började min fantasi spinna och de båda kvinnorna tala med varandra, över århundrandena. Om sina liv, sina motstånd, sin längtan och sorg. Om sina glädjeämnen, skriver Agneta Elers-Jarleman.
Anna Nordlander var en av de första att gå på "fruntimmersavdelningen" på Konstakademien i Stockholm. Hon föddes 1843 i Skellefteå och gick bort redan 1879, 36 år gammal, i tuberkulos. Berta föddes i ett annat århundrade, 1910. Hon ville tidigt måla men för en bonddotter från Hammerdal fick det i stället bli folkskoleseminariet i Umeå. Som nyutexaminerad kom hon, 25 år gammal, till Fredrika i södra Lappland.
– Hon skissade och målade av sina skolbarn, fantastiska, nyskapande bilder, skriver Agneta Elers-Jarleman.
I hennes ögon förenas Anna Nordlander och Berta Hansson av att de båda har en stark relation till människorna och naturen i norr. De var båda nyskapande, djärva, envisa, ogifta och hade inga egna barn. I uppsättningen, som kallas "annorlunda konstmusikal", har Gunnar Edander tonsatt texter av Berta Hansson men även av Edith Södergran. Konstnärernas bilder projiceras på scenen:
– Man kliver in i bilderna nästan, säger Anita Olofsson som åkte upp till Skellefteå för att se en föreställning.
Vid sidan om läraryrket studerade Berta Hansson måleri och ställde 1942 ut i Sundsvall. Genombrottet kom efter det att kulturpersonligheten Elsa Björkman-Goldschmidt på genomresa i Fredrika upptäckte henne och hennes konst. Berta Hansson bosatte sig i Stockholm och umgänget med äldre konstnärskollegor som Siri Derkert och Vera Nilsson kom att påverka hennes konst liksom resorna i Afrika. Hon umgicks också med Sara Lidman som under en period hade ett torp i Hammerdal. Sommartid återvände Berta till barndomshemmet, som fortfarande är i släktens ägo – nu bor ett av hennes syskonbarn där. Senare hade hon sin ateljé i ordenshuset i Ede skans i Hammerdal.
– När hon jobbade med sina storskaliga applikationer la hon ut dem på golvet och gick upp på läktaren för att få perspektiv, säger Anita Olofsson
En av dem är Livets träd som finns i Hammerdals kyrka, alldeles nära barndomshemmet.
– Det kallade hon för sitt livsverk, säger Anita Olofsson.
