Nej, det blev ingen Guldklav för bäste sångare till Jannez’ Kjelle Danielsson i Malung i söndags. Priset gick (förstås…) till småflickornas favorit Henrik Strömberg i Scotts.

Men för alla oss som föredrar mognare musikaliska män sitter Jannez och Kjelle ändå tryggt på förstaplatsen. Det bevisade de för en jättepublik vid årets andra spelning på Sandviken i fredags (den första var i maj när de tog emot LT:s kulturpris) och det bevisar de också på nya albumet ”Guenerina”.

Titelspåret är förstås Paul Paljetts gamla dänga, som Jannez drog i Dansbandskampens låtlotteri i höstas. Jag tror inte det var den sortens låt som de skulle ha valt själva, men de lyckades snart göra den till sin egen. ”Guenerina” är en låt där sångaren Kjelle verkligen får glänsa, precis som i balladerna ”I djupet av mitt hjärta” och ”Shining rose”.

Men det är inte bara Kjelle som kan sjunga. Basisten Jörgen Sandström kommer till sin rätt i ”Endlessy”, en soft soulinspirerad låt som är riktigt, riktigt skön att både lyssna och dansa till.

Personligen har jag alltid varit förtjust i Peo Gruvelgårds djupa bas, så det gläder mig att också han får stå för sången i några av skivans 13 spår.

Det är det stora skivbolaget Lionheart som producerat, och den som befarat ett utslätat och likriktat resultat hade inte behövt oroa sig. Soundet finns kvar, det låter fortfarande Jannez. Det vill säga svängigt, taktfast, modernt – norrländsk dansmusik av bästa märke.

Sen må det vara hänt att det slunkit med ett fåtal lite tamare spår som jag konsekvent spolat förbi efter den första genomlyssningen. Inte ens ett inbitet Jannez-fan som jag behöver ju älska precis allt de gör.