Hoppfullt om livet på högstadiet
Relaterat
Artikelbilder
Fakta
LÄST
Natthimmel
av Sofia Nordin (Rabén & Sjögren)
Hanna Hellqvist, krönikör i DN, skriver oftast något spännande, självständigt och annorlunda. Trots att utgångspunkten alltid är hennes eget liv blir det sällan privat eller trivialt. I senaste På stan har hennes krönika rubriken ”Jag var inte mig själv, jag var ingen alls.” Det är tonårstiden hon skriver om och önskar att alla små barn skulle slippa.
Just så liten, hemsk, opålitlig och osäker känner sig också Tilda, huvudpersonen i Sofia Nordins ”Natthimmel”. Den är nominerad till det finaste priset, August 2009, och jag hoppas den vinner.
Många ungdomsböcker handlar om livet på högstadiet, rädslan att inte verka smart och cool, ofta med en kärlekshistoria som huvudtema. I ”Natthimmel” är det gruppens liv, det benhårda tvånget att följa alla outsagda regler, hierarkierna och spelet mellan ungdomarna som är bokens ärende och fantastiskt skickligt skildrat.
Adina var den käcka kompisen, Tildas tröst och trygghet, men nu har hon bytt skola. I det tomrummet har Tildas osäkerhet och skräck att göra bort sig ökat och förstärks av den kontaktlöshet och kyla som råder i det präktiga hemmet. ”Det strömmar tystnad från föräldrarnas dörr”.
Tilda och lillasyster Linnea som är mobbad på Facebook får ingen värme och bekräftelse. Systrarna känner inte ens varandra i bokens början.
Så sakteliga inträffar en uppmjukning och förändring och det är Jesper, den nya killen som står för öppningen. Han har en egen identitet, lajvare, och känner inget behov att glida in i den tuffa högstadiekulturen, där drottningen Maryam bestämmer vad som gäller.
Det är Tilda som i detalj berättar vad som sägs och sker från första pinsamma tillfället i matsalen, då hon bara måste säga något och Jesper tar chansen att berätta om sitt stora intresse – historiska rollspel.
En ny värld öppnar sig för Tilda. ”Alltså, ursäkta Tilda, men vet du om att du har skaffat en kompis som gillar barnsliga komedier utan handling? Såna där man typ ska skratta åt att någon fiser”.
Tänk att en liten maktförskjutning och en rolig lek kan förändra flera människors liv. Det känns helt verkligt och sant i Sofia Nordins dubbelt hoppfulla författarskap.
