Vid dagens lunchkonsert i Gamla kyrkan visar de upp nya sidor av sig själva.

Den ena känner vi mest som kyrkomusiker och den andra som klassiskt skolad cellist. Roller som de trivs med och som håller dem fullt sysselsatta – men ändå, längtan efter att göra något mer, skapa något nytt och eget har länge funnits hos dem båda.

Jenny Michanek, som tidigare arbetat som kantor i Näs församling och nu i höst tillträdde en motsvarande tjänst i Östersund, hittar mycket i kyrkomusiken som hon älskar. Hon gillar att leda körer och är glad att hon sent omsider fått musiken som yrke.

– Jag spelade och sjöng som liten, och min sånglärare tyckte jag skulle satsa på opera. Men i min familj skulle man satsa på ett ”riktigt” jobb.

Så Jenny ägnade sig åt helt andra saker tills slumpen och längtan för ett tiotal år sedan förde henne tillbaka in på musikspåret.

– Jag hade flyttat till Norderön. Där behövde de en musiker i kyrkan och visste att jag spelade. Så de skickade mig på kurs.

Den första kursen ledde vidare till en fullständig kantorsutbildning och jobb inom kyrkan. Så småningom fick Jenny även råg i ryggen att återuppta sin egen sång. Vi har fått höra hennes sopran i Opera Jemt-sammanhang och nu senast var hon en av de busiga pojkflickorna i sommarens uppsättning av Trollflöjten.

Kompositören Jenny Michanek mötte vi förra hösten, då hon tonsatte Karin Härjegårds texter till kvinnomässan Kallad, ett beställningsverk till 50-årsjubileet av kvinnliga präster i Sverige.

Men nu vill Jenny släppa fram en annan sida av sig själv. Plocka fram sina låtar ur skrivbordslådan, bjuda på musik där både text och melodi är bara hennes.

Fast riktigt så är det inte heller:

– Katarina har i högsta grad varit med i skapandeprocessen. Hon har också satt sin prägel på materialet, säger Jenny.

De två har varit kompisar länge men idén att bilda en duo är ganska ny. Piano/sång och cello är kanske inte en kombination som man kommer på i första taget, men Jenny och Katarina tycker den funkar förträffligt:

– Cello är ett bra instrument med stor spännvidd. Det går att göra så mycket – ibland ligger Katarina där med bara en baston, ibland svävar hon ut i någonting helt annat. Det är olika från låt till låt. Dessutom kan hon sjunga, så ibland blir det en vokal andrastämma.

– Vi känner varandra väl och det underlättar. Ofta förstår jag hur Jenny menar fast hon har svårt att beskriva det i ord, säger Katarina.

Även för henne är duon ”Himmel & helvete” ett steg på vägen mot ett mer eget musikskapande. Akustiska folkpopgruppen ”Americana”, där hon spelar tillsammans med Kjell-Erik Eriksson, Jans Ganman och Bosse Lindberg, är en annan konstellation som ger utrymme för utveckling och som så småningom kommer att ha någon låt där Katarina gjort både text och musik på repertoaren.

– Jag tycker om att spela klassiskt och har fullt upp som frilanscellist. Men också jag har andra sidor som jag längtar efter att släppa fram, säger Katarina.

Vid dagens lunchkonsert möter ”Himmel & helvete” alltså för första gången en större publik, och nästa vecka börjar duon spela in en skiva i studion hos Mats Lundin i Grimnäs. Förhoppningsvis är cd:n klar till julhandeln, men målet är inte att bli rik på skivförsäljning, säger Jenny:

– Målet är att nå ut med musiken, visa upp en ny sida av mig själv och äntligen få göra något som jag längtat efter länge.