Skräcken har fyra ben och kommer i ugnsfasta formar
Relaterat
Svart mamba? Nej. En tiger med ungar? Nej. Hajar? Nej. Isbjörnar? Nej. Flodhästar? Nej, men ganska nära. Vargar? Nej. Stingrockor? Nej.
Visserligen kan alla de där vara farliga, men inget djur är nuförtiden så skräckinjagande som en häst. Tidningar, radio och TV är fulla av skakande dokument om hur djävulshästarna försöker skada mänskligheten. Minsta spår av en häst får ekonomin i livsmedelsbranschen att skaka i sina grundvalar. När jag var liten var min enda kontakt med detta ondskefulla djur en vid namn "Lilla gubben". För att verka oskyldig och snäll hade han prickar över hela kroppen.
Men i de lugnaste vattnen…
Först på senare tid har jag börjat förstå den diaboliska planen. Redan som små försöker hästarna med sin förmenta oskyldighet ta kontroll över våra barn. Se bara hur det ser ut under julskyltningen då rultiga ponnyer struttar runt med vår gemensamma framtid på sina krumma ryggar. De försöker smälta in. Vi ska inte ana nåt, men jag har genomskådat deras plan.
Nu lär jag väl få diskrimineringsombudsmannen på mig och bli anklagad för att vara rasist, men det sägs att rumänska hästar är de värsta. Utan att tveka infiltrerar de matlådor och lunchrestauranger över hela Europa.
För några år sedan vågade vi knappt se en ko i vitögat. Vi visste så lite om Creutzfeldt–Jakobs sjukdom, men hade hört att Galna kosjukan var farlig och mest utbredd på typ Irland. Men vi visste inte bättre.
På den tiden var hästar trevliga djur och gav sällan upphov till några svarta rubriker, förutom då när Ego Boy var på topp och travade in miljoner. Men vi visste inte bättre.
Nu är det inte utan att man tittar sig över axeln några extra gånger. Jag har börjat ha morötter i fickorna. Anfaller en häst kan jag kanske blidka den med en rotsak så den inte hugger.
Häromdagen läste jag en så skrämmande rubrik i en tidning att jag närapå inte vågade gå till bussen:
"Köttbullar stoppas i fler länder efter hästlarm".
I dag klockan tre på eftermiddagen kan man över stan höra sirenerna ljuda. Jag vet inte, men kanske den där genomträngande signalen är en varning. Alla vi som i lugn och ro sköter våra förehavanden ska veta att myndigheterna är vaksamma och förmodligen har siktat en häst i närheten av bebyggelse och slagit larm.
Bara några timmar innan jag skrev det här var jag skräckslagen på riktigt. När jag skulle öppna ytterdörren låg inte nycklarna på sin plats i fickan. Först misstänkte jag såklart något slags hovdjur, men det visade sig att jag, som den gubbe jag är, glömt dem i en kundvagn på Domus.
Någon snäll hade plockat upp dem och lämnat i kassan.
Tack så mycket. När det finns snälla människor är det lättare att stå ut med elaka hästar.
