I förra veckan satt jag och K i soffan. Klockan var strax efter tio på kvällen. Jag sörplade på en kopp kaffe, tog en bit kexchoklad och petade in en ny snus. Framför oss rullade en mycket bra tv-serie (House of Cards på Netflix – rekommenderas varmt). Jag knäppte upp en skjortknapp eftersom skjortan stramade något i den halvliggande position jag hade intagit.

Då ringde telefonen. En vän och kollega undrade om jag kunde hoppa in som sidekick i ett av de program de gör för en av kvällstidningarnas websajter. Utan att tänka efter så mycket sa jag ja. Jag vet hur jobbigt det är då man får avhopp eller sjukdomar som drabbar en tv-inspelning.

Min vän tackade glatt och jag hörde på rösten att en sten fallit från hennes bröst. Precis då kom jag på den egentligen uppenbara frågan jag hade glömt att ställa: "Jo du, vad är det för program förresten?" Hon svarade "Det är vårt program om träning och hälsa".

Det fanns en tid i mitt liv då jag spelade basket fyra gånger i veckan, rörde på mig, inte snusade eller drack obscena mängder kaffe. Det var en tid då jag samlade på basketskor. I dag samlar jag på bra italienska rödviner. Jag tittar på en hel del basket på nätet. Snusar och dricker okristligt mycket kaffe. Och rör mig inte ett skit.

Så aningen blek om nosen la jag mig i sängen den kvällen. Vad skulle jag kunna bidra med i ett program om träning?

Morgonen därpå stod jag i tv-studion. Jag hade satt på mig en svart skjorta och svart kofta. Detta utifrån nåt slags kunskap jag hört om att svart får en att se smalare ut. Men också för att det är snyggt. Eller som Johnny Cash sa: "Svart funkar både på bordell och begravning".

Polismannen och Robinsonkändisen Martin Melin skulle vara gäst i programmet. Han stod och berättade i sminket om att han gått ner 16 kg senaste året. Jag sneglade ner på min egen trinda kropp och skammen kom krypande.

Men faktum var att jag inte var helt felplacerad som sidekick i programmet. För ämnet för dagen var nämligen motivation och komplex. Så under inspelningen fick jag tydligt ta på mig den sanna, och självvalda, rollen som en omotiverad och komplexfylld person. En bild och roll som jag tror många känner igen sig i.

Livscoachen och författarinnan Mia Törnblom var med som expert i programmet. Hon delade med sig av många kloka åsikter och insikter. Men det i särklass viktigaste hon sa var efter bandningen av programmet. När vi gav varandra en kram och sa hej då tittade hon mig i ögonen och sa: "Du har ju berättat om dina två barn, du vill ju leva och må bra när du är med dom. Ta hand om dig".

Och hon har helt rätt. Så nu står det en träningsväska under mitt skrivbord och jag och en kollega ska besöka ett närbeläget gym på lunchen. Jag ska bara ta en snus och en kaffe först. Men sen så …