Sanningen om Havsnäsvägen
Relaterat
Från andra hälften av 80-talet till mitten på 2 000-talet hade jag förtroendet att vara ordförande för Flåsjöbygdens S-förening som på den tiden medlemsmässigt var tredje största föreningen inom arbetarekommunen. Hela denna period stred jag och föreningen för en upprustning och asfaltering av Havsnäsvägen, med stormöten, skrivelser och andra ageranden. Var befann sig Gudrun Hansson den här tiden? Vad jag vet är det här första gången hon agerar i den här frågan, nu när kommunen inte längre kan påverka utgången. Havsnäsvägen hade ett annat vägnummer och var i prioritering från Vägverk och kommun högst upp för åtgärd. Detta ändrade Socialdemokraterna på vid ett hemligt möte där Flåsjöbygdens s-förening inte ens blev inbjuden. Däremot deltog medlemmar från andra s-föreningar, till exempel Hammerdal, Backe och Strömsund. Några dagar efter detta möte fick jag och dåvarande sekreterare veta att man prioriterat bort vägsträckan till Havnäs till förmån för Brännvinsstigen till Backe.
Kort därefter ändrade dessutom Vägverket numret på vår väg, vilket resulterade i att vi hamnade ännu längre bak i kön. Ett antal år därefter ställdes Ö-vägen mot Havsnäsvägen. Det slutade än en gång till Havnäsvägens nackdel. Jag vet, och påstår, att socialdemokraterna i Strömsund trots att man kunnat påverka i positiv riktning för vår väg i högsta grad är skyldiga till att inte någon form av upprustning av vägen är utförd. Jag ställer förhoppningen till medborgare och väljare att man efter denna redovisning ger socialdemokraterna rött kort.
PS. Enligt uppgifter som gått att få fram så finns inga pengar avsatta till Havsnäsvägen förrän 2021. Om Gudrun Hansson har andra uppgifter redovisa då detta.
Göran Edman
Senaste kommentarerna:
Skrivet 14 feb 2012 10:55 ESA (Ej registrerad)
Som ett tillägg till Göran Edmans artikel kan jag fylla på med följande. På ett möte där beslutet om Havsnäsvägens framtid diskuterades fanns det s-politiker från Flåsjöbygden närvarande. Dessa politiker vågade dock inte, med risk för att bli kallad bypolitiker,protestera mot dåvarande kommunens ordf.och "starke man". När det sedan blev protester och skriverier om kommunens beslut så försvarade ordf. sig med att det var ett enigt beslut om att vägen skulle gå över Alavattnet. Att Frostviksborna fick närmare till tätorten var också ett argument.