Inget drömjobb att vara socialsekreterare
Relaterat
Socialförvaltningen i Östersunds kommun är en stor arbetsplats. Vi är över 100 medarbetare med arbetsuppgifter fördelade inom olika områden, till exempel öppenvård, försörjningsstöd samt barn, unga, vuxna.
Inom ett flertal områden arbetar vi med myndighetsutövande arbete, vilket ofta innebär intrång i människors integritet. Det är ett arbete som kräver mycket av socialarbetaren och som förutsätter stabilitet på arbetsplatsen.
För att kunna hjälpa personen/familjen på bästa sätt behöver vi stöd av och tillit till våra chefer. Detta är något som ofta saknas, vilket påverkar till att den energin som vi borde lägga på våra arbetsuppgifter många gånger går till interna ”konflikter”. Som det ser ut i nuläget är arbetsbelastnigen stor, vilket såväl anställda som klienter får känna av.
Det är heller inte sällan som arbetet inte sker rättssäkert. Personal upplever frustration när de inte tillåts att aktiv arbeta i ”sina” ärenden, utan i stället får höra att man får dra ner på ambitionen.
Många här har någon gång varit sjukskrivna under en längre period på grund av arbetsmiljön. Man har försökt att prata med chefer, utan att bli tagna på allvar och får i stället höra att man är gnälliga.
Socialsekreterare kan bli granskade om vi utför våra arbetsuppgifter på fel sätt.
Men när ska någon granska vår organisation, våra chefer och deras ovilja till att skapa bättre arbetsmiljö för ”sin” personal? Socialförvaltningen är en viktig arbetsplats och vi vill utföra vårt arbete på bästa sätt, något som vi inte tilllåts att göra. Det är dags att någon utifrån granskar vår arbetsplats!
Medarbetare
Senaste kommentarerna:
Skrivet 15 okt 2011 07:53 familjehem sedan många många år (Ej registrerad)
tack å tack för dessa rader.
Detta är något som också inte obemärkt går genom familjehemmens åtagande.
- bättre utbildning / utvärdering av organisationen!
Åtaganden på organisation, grupp och individnivå måste synliggöras och kvalitetsgranskas. Ett större teamåtagande måste lyftas fram.
Ingen kedja är starkare än den svagaste länken.
Skrivet 16 okt 2011 16:49 Birgit Eriksson (Ej registrerad)
Tack för att du skriver om din arbetssituation. Det är bra att någon från fältet protesterar.
Men kom ihåg att cheferna är klämda uppifrån där målet framför allt är att hålla budgeten. Har man inte pengarna får man dra ner på kvaliteten och laga efter läge. Eller sluta. Jag har varit chef på familjerätten för en del år sedan, en avdelning vi var stolta över. Numera finns avdelningen inte kvar, ett antal tjänster togs bort, varvid flera med specialkunskaper slutade. Det som skulle ha kunnat bli en länsövergripande kvalitativt bra familjerättsverksamhet slogs samman i socialförvaltningens omorganisation för att spara pengar. Därmed sänktes också ambitionerna.
När politikerna vill satsa på bl.a. en dyr arena med höga årliga driftskostnader framåt så är det ofrånkomligt att pengarna måste tas någonstans ifrån. Man sparar då i första hand på barn, unga och gamla. Så lasta inte skulden bara på era egna chefer, de gör säkert så gott de kan.
Tänk på - vad har de för förutsättningar?
Skrivet 17 okt 2011 19:53 Instämmer (Ej registrerad)
Bra skrivet! Du har verkligen skildrat verkligheten på ett bra sätt! Hoppas någon reagerar och agerar!
Skrivet 23 okt 2011 15:19 Marie (Ej registrerad)
Jo, det kan man förstå att personalen har sina direktiv i yrkesbeskrivningen. Som all annan personal har. Men då gäller det att köra med öppna kort och inge trams. Men sådant kurrage är i dagsläget en bristvara även utanför den kommunala väggen, när man har till vana numera att skylla ifrån sig på allt och ingenting. Vad kostar inte detta samhället, kan man då undra? Men verkar okej, så länge någon annan betalar kalaset.
Själv har jag väntat över tre månader på ett svar. Enligt hänvisningarna skulle de då ha ett möte och sedan skulle de omgående personligen ringa upp och lämna antinget ett Ja eller Nej. Telefon har tydligen varit trasig i snart 4 månader eller släkte någon lampan?
Ska bli riktigt spännande att få höra nästa ursäkt. Under tiden spinner jag vidare på nästa bok. Typ: Kommunala ursäkter i ett nötskal.