Renägarna måste lämna ”offerrollen”
Relaterat
Markägarna i de pågående renbeteskonflikterna anklagas ofta i media för att vara hindret för en lösning av dessa. Vi anses sakna vilja till samförståndslösningar, orsaka rennäringens undergång och i vissa fall ha rent rasistiska böjelser som grund för vårt handlande. Oftast är det ”proffstyckare” som vädrar sina uppfattningar på tidningarnas åsiktssidor.
Som part i tvisten om renbete i Rätan/Klövsjö hävdar vi att denna beskrivning är felaktig och bakgrunden till vårt agerande är en helt annan.
Vinterbetande renar började uppträda på våra marker i början av 80-talet.
Vi var medvetna om problemen med krympande vinterbetesmarker där bland annat den fjällnära hänglavsrika skogen avverkats men bristen på information och samråd gjorde oss ändå upprörda.
Efter ett antal säsonger med mycket ren i området upptäcktes stora skador på några skogsplanteringar. Omfattande omplanteringar krävdes för att lagkraven, men även ”goda skogsbrukares” ambitionsnivå med produktiva och kvalitativt bra tallungskogar skulle uppfyllas.
Att skadad egendom ersätts ansågs vara en allmänt vedertagen princip varför markägarna krävde ersättning. Renägarna godtog att skadorna var förorsakade av ren och lovade betala. Efter en tid gavs beskedet att sedvanerätt gällde i området så skadorna skulle ej ersättas.
Att som en företrädare för renägarna säga: ”Ni får skylla er själva som avverkat och nyplanterat på så här goda betesmarker”, var knappast befrämjande för ett förtroendefullt och konstruktivt framtida samarbete.
Med anledning av motpartens inställning och för att förhindra för oss kostsam skadegörelse höjdes nu röster med skarpa krav om att renarna måste bort från våra marker.
Av detta blev intet och renbetet fortsatte i samma omfattning som tidigare. Berörda markägare fick nu rådet att överlämna ärendet till domstol. Tingsrätten konstaterade i sin dom 2005 att rätt till renbete ej förelåg på våra marker.
Domen överklagades och nu då ytterligare sex år förflutit med fortsatt osäkerhet önskade vi markägare få ett för båda parter acceptabelt avslut. Därför kontaktades motparten och dess ombud med ett förslag om förlikning och att vi i likhet med parterna i Härjedalen skulle arbeta fram en avtalslösning.
Förslaget avvisades av motparten som föredrog fortsatt rättslig prövning. Hur skall vi tolka renägarnas inställning? Vi hade hoppats få en annan reaktion på vårt förslag.
När nu en avtalslösning förkastats är det dags för motparten att lämna ”offerrollen” och öppet tillkännage den dolda agendan till sitt agerande.
Jan Strand, Erik Åkerman, Eivin Johansson, Hilmer Backman
Markägare i Rätan/Klövsjö
Senaste kommentarerna:
Skrivet 20 maj 2011 05:35 Olof T (Ej registrerad)
Markägarna får stå för sina åsikter, det är deras rätt. Men de ska inte sprida rena felaktigheter. För det första äter inte renar vare sig tall eller granplantor. Har något djur gjort det så är i vart fall renen oskyldig. För det andra så hari inga skogsplanteringar ålagts om- eller kompletteringsplanteringar på grund av skador av ren. Det var en av de saker som klarades ut i tingsrätten. Orsakerna till koml./omplantering får sökas i andra orsaker.
Renar har betat kontinuerligt i Klövsjö/Rätanområdet i över 90 år räknat från 1972 och bakåt. Det har samebyn visat i de kompletterande handlingar som lämnats in till rätten inför Hovrättsförhandlingarna.
Därmed finns det ingen anledning för samebyn att dra sig ur processen. Eventuella civilrättsliga avtal mellan parterna får anstå tills det finns en ilagakraftvunnen dom i målet.
Skrivet 20 maj 2011 06:20 Olaus (Ej registrerad)
Renen äter inte tallplant som sork och älg. Den trampar och gräver med klövarna efter lav och kan då skada plantorna. Vajorna som behåller hornen på vintern kan dessutom åsamka fejningsskador.
År 2005 stämde fastighetsägare en sameby i Härjedalen vid tingsrätten och yrkade, att tingsrätten skulle förpliktiga samebyn att inte använda aktuella fastigheter för renbete.
Detta vid ett vite om 100 000 kr varje dag sådant bete förekom.
Renen är emellertid ett fritt kringströvande djur. Renskötseln skulle omöjliggöras med sådana rigida krav.
Enligt rennäringslagen är det länsstyrelsen- inte domstolarna- som beslutar om flytt av renar som befinner sig utanför renbetesområdet.